Det här inlägget ska du inte läsa om du tänker läsa Wheel of Time men inte har gjort det förut FÖR DET ÄR FULLSMOCKAT AV SPOILERS!!
Detta är den sjunde boken i Wheel of Time, och precis som i den förra Lord of Chaos så är det en mycket lång startsträcka innan det börjar hända något igen. Det är så många subplots och trådar att Jordan verkar tycka att man med en ny bok måste friska upp minnet på läsaren med vad alla inblandade personer håller på med, och också vad de gjorde i slutet på förra boken. Har man då precis läst förra boken så blir det väldigt tjatigt. (och har man inte precis läst förra boken så blir man totalt förvirrad av denna myriad av namn och platser - för så var det för mig första läsomgången. Då hade det gått något år sedan jag läste förra boken, och jag kom inte in i handlingen på mycket länge, så den här rekapituleringen gör ingen nytta.)
Rand muttrar surt över kidnappningen han räddades från i slutet på Lord of Chaos, Elayne och Nynaeve travar runt i Ebou Dar och letar efter Vindarnas skål, Egwene försöker få folk att bli impade av att hon är Amyrlintronad, Mat är också i Ebou Dar för att skydda Elayne och Nynaeve men får mest skydda sig själv för drottning Tylins närmanden. Men när vi väl (efter halva boken) fått detta klart för oss (en gång till...) så sätter det fart. Nynaeve och Elayne upptäcker ett urgammalt hemligt sällskap kvinnor i Ebou Dar som kan leda kraften men som inte är knutna till Vita Tornet. Lan anländer till Ebou Dar precis i tid för att rädda Nynaeve som är nära att drunkna - och som samtidigt äntligen blir fri från sin blockering. Vindarnas skål hittas äntligen men givetvis inte utan strider, och här dyker det upp en ny intressant Jordan-skapelse: en gholam. Läskig är den. Rand slutar tjura och kör ett vara-hjälte-race på två dagar: får havsfolket att erkänna honom som Cooramor på förmiddagen, bondar med rebelledarna utanför Cairhien på eftermiddagen, blir dödligt sårad av Padan Fains kniv framåt kvällen, stiger upp från sitt sjukläger på andra dagenoch drar direkt till Illian för att ta kål på Sammael. Komprimerad action, sannerligen.
Och som om det inte räckte med Den Svarte själv som big-boss-motståndare och alla de Förlorade som sub-bossar på vägen så har det nu dykt upp en annan kille, Moridin. Välkammad, artig och med svarta fläckar som far över ögonen på honom för att han brukar den Sanna Kraften. Blandar sig i det mesta och verkar allsmäktig. Ska bli intressant att se vad det blir av honom. Och så har vi förstås Seanchan, som har hållit sig borta ett tag. Nu kommer de, med buller och bång, och invaderar av hjärtans lust. Flera städer på en gång. Hej och hå.
Hoppas det nu inte blir så lång startsträcka i nästa bok, utan att Seanchan får fortsätta sina härjningar från sida ett. Grejen är att det vet jag inte, för nu är det slut på omläsningen. Jag tror bara jag läste några enstaka sidor i inledningen bok 8, Path of Daggers, så nu bär det iväg ut i outforskat Rand-land. Jippi!!
Titel: A Crown of Swords
Titel i svensk översättning: Vindarnas skål + En krona av svärd
Serie: Wheel of Time, bok 7
Författare: Robert Jordan
Köp den till exempel här eller här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar