Stål-Stella superhjälte

Stål-Stella bor i Dockvik, alldeles vid Skuleberget vid Höga kusten. Dockvik finns inte på riktigt, men Skuleberget finns och Höga kusten finns och jag blir alldeles sugen på att åka dit när jag läst den här boken. Det var nog inte det som var meningen, kanske, men det är så det är för mig. Meningen är nog att jag ska tycka det är spännande att läsa om Stål-Stella, och att det ska vara kul att hon är en tjej-superhjälte. Och visst, det tycker jag. Fast inte riktigt lika mycket som jag kanske hade trott att jag skulle göra. Jag läste nyligen Ellen, Sorken och hemligheten av Maria Frensborg och tyckte mycket om den (läs här vad jag skrev), och jag ville att den här skulle vara lite mer som den - underfundig och småfnissig. Men här blir det mer deckarmysterier, och jag gillar det inte lika mycket som Ellen-böckerna. Fast det är fortfarande helt OK.

Stella bor alltså i Dockvik, där hon framlever sina dagar med vanligt tolvåringsliv (äsch - jag vet inte om hon är tolv, men det känns som om hon är det) som att gå i skolan, hänga med bästisen Gustav, klättra i träd eller klättra på Skuleberget och så längta efter att saker och ting ska hända. Det händer verkligen inte mycket i Dockvik. Så när det i den första boken, Den ruttna hämnden, plötsligt har varit inbrott på ICA så blir det fullt pådrag i byn. Förvisso har tjuven inte ens tagit pengarna i kassan utan bara alla surströmmingsburkarna i affären - ändå sätter polisen igång världens utredning med analys av blodspår, avspärrning av brottsplatsen och allt. Byns invånare hänger nyfiket kring affären och hoppas få en glimt av blodfläckarna tjuven lämnade efter sig (skar sig på fönstret). Och Stella känner att det vore trevligt och spännande att bli detektiv. Eller kanske superhjälte. Hon älskar superhjältar.

Och superhjälte blir hon faktiskt! Någon dag efter inbrottet på ICA får hon syn på en tant som går ur en bil vid en parkeringsplats. Tanten ler åt henne, går in i bilen igen och kör därifrån. Innan hon kör vevar hon ner bilrutan lite, och ropar "hej då, Stål-Stella!" till Stella som inte fattar någonting. När tanten kört iväg så står det en plastpåse kvar där bilen stod. Stella tar den med sig och öppnar när hon kommer hem. I påsen ligger en bok, och superhjälte-trikåer. Stella blir Stål-Stella, och har tagit över superhjälte-jobbet för Dockvikstrakten från Stål-Stina som alltså numera har gått i pension.

Och Stål-Stella hjälper till att lösa fallet med den stulna surströmmingen. Det är inte så svårt, för skurken står helt öppet med sin telefon och bestämmer nästa inbrottsträff med sin kumpan medan Stella står och lyssnar. (typ "lördag klockan tio, vi ses utanför ICA, du tar med hammaren och jag tar med handskarna och väskan") Sen går han därifrån med orden "kom nu, Gullan" (som är hunden), "här blir inga brott gjorda". Världens fiffigaste inbrottstjuv alltså... Men Stål-Stella tar bruk av sina superkrafter som hon faktiskt får när hon har dräkten på sig, och sätter dit skurkarna så att det stänker om det.

I den andra boken, Den smutsiga kuppen, känner jag nästan att jag har förflyttats till  min barndoms 70-talsböcker, eller TV-serier. Här kommer Greenpeace skepp The Rainbow Warrior inseglande till Dockvik, och det pratas miljöräddning och naturvård, Östersjönedsmutsning och oljeutsläpp. Dessutom får vi veta att träslöjdsmagistern är ordförande i Vänsterpartiet och fiskar röster till det från konkurrenterna Miljöpartiet, och både Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Greenpeace blir indragna i deckargåtan där någon har tagit alla vänsterskor bland annat. Jag vet inte, jag. Jag gillar nog här-blir-inga-brott-gjorda-tjuven mer.

Men absolut är Stål-Stella ett roligt alternativ till alla LasseMaja-böcker. Eller varför inte till Megakillenböckerna?

Titel: Den ruttna hämnden + Den smutsiga kuppen
Serie: Stål-Stella superhjälte
Författare: Maria Frensborg
Illustratör: Ingrid Flygare
Förlag: Bonnier Carlsen
Utg år: 2013
Köp den till exempel här eller här