Farlig förmåga

Den här boken hade jag varit nyfiken på ett bra tag och läst om långt innan jag fick den i min hand. Och när den väl kom i min hand...så var det inte alls i min hand den kom utan i min bokhylla tillsammans med andra måste-läsa-nu-böcker. Och där blev den, skam till sägandes, liggande alldeles för länge. Jag var helt enkelt inte sugen "just nu". När jag väl satte igång att läsa den så var det under en vecka i mitt liv när det var särskilt många får-inte-glömma-saker och åka-iväg-på-annat-på-kvällarna. Så bokstackaren fick absolut inte den uppmärksamhet den kanske ville ha. Jag kom inte in i den. Inte förrän efter halva boken, och då fick jag en stund över att sträckläsa ut den. Det är inte riktigt en sträckläsningsbok, det var nog mer det att jag ville bli av med den. Så, nja, jag hann aldrig bli särskilt förtjust i den. Och den har inte lämnat många intryck efter att jag har läst färdigt den heller.

Det var ju en himla lång inledning bara för att säga att jag nog blev lite besviken. Fast allting blev jag inte besviken på. Miljön och tiden gillar jag. Cate och hennes systrar lever i New England mot slutet av 1800-talet i en slags parallell historieutveckling. Kvinnorna (eller rättare sagt häxorna) hade makten förr, och då fick flickor utbildning, kvinnor kunde bestämma över sig själva, jobba med det de ville och gifta sig med vem de ville. Men för hundra år sen eller så, så störtades häxorna och Brödraskapet tog över. Alla häxor skulle has ihjäl, flickor får numera ingen utbildning och får när de är 16 välja mellan att gifta sig (för det mesta med någon som Brödraskapet utsett till dem) eller att gå in i Systraskapet. Brödraskapet lever i enlighet med Guds lagar. Alla ska gå i kyrkan, alla ska lyda Gud (eller rättare sagt ska alla lyda det som Brödraskapet tolkar är Guds lag och vilja). Kvinnor ska inte bry sina små söta huvuden med besvärligheter utan mest frukta Gud och göra sig vackra för sina makar (dock utan att hänfalla till högfärd och flärd, förstås). Och fortfarande lever alla kvinnor och flickor i skräck för att Brödraskapet ska anklaga dem (oftast fast de är oskyldiga) för att vara häxor, och avrätta dem eller låsa in dem på sinnessjukhus. Det händer ofta.

Jag blir så frustrerat arg när jag läser om Brödraskapet. Visst, just de är påhittade. Men deras motsvarighet, och samhällen liknande det Cate lever i finns fortfarande i vår egen värld. Och har funnits genom tiderna. Förtryck och skräck - allt under sken av olika gudars påbud.

Cate lever i ständig skräck för Brödraskapet och deras spioner, för hon och hennes två yngre systrar är faktiskt häxor. Skulle Brödraskapet få reda på det finns det inget hopp om räddning. Hon är försiktig - men det är inte hennes systrar. Cate ägnar sitt liv åt att skydda dem, men de tycker mest hon är jobbig som håller dem tillbaka när de bara vill ha lite mer spänning i sina liv. Cate ängslas och ängslas, fast det hon ängslas för allra mest är förstås det faktum att hon snart fyller 16 och måste välja mellan äktenskap och Systraskapet. Hon vill inte något av det. Hon har någon som skulle vilja gifta sig med henne, men hon är inte riktigt säker på att hon vill gifta sig med honom och flytta iväg med honom (för hur skulle hennes systrar klara sig då, obetänksamma som de är?). Ett gudfruktigt liv inom Systraskapet låter å andra sidan riktigt trist (och farligt om man råkar vara en häxa). Och så mitt i alltihop så blir hon kär i någon annan, som liksom inte passar in i planerna alls. För att inte tala om att hon upptäcker att hon själv troligen är Häxan-som-kommer-att-förändra-världen i en urgammal profetia. Vad göra, vad göra??

Varför gillar jag inte stackars Cate, då? Jag gillar ju häx-idén, och Brödraskaps-tyranni-idén, och profetian och allt det där. Jag vet helt ärligt inte. Kanske för att hon ältar. Kanske för att hon låter systrarnas väl och ve gå ut över sig själv och hela sin framtid. Jag har så svårt att se henne framför mig nu när boken är färdigläst. Jag tror nog att det egentligen inte är något fel på Cate och boken, utan att det i stället är ett sånt där tillfälle när lässituationen gjorde att jag fick fel intryck av boken.

Och ett p.s som nästan kan vara en spoiler fast nog ändå inte: Jag blev så himla irriterad på slutet! När jag fattade varthän det barkade blev jag så arg att jag inte ens läste sista kapitlet. Jag ögnade igenom det bara för attt se om det verkligen blev som jag trodde. Och det blev det. Smällde igen boken och var sur. Och, ja, det kan nog också vara en anledning till att jag inte gillar Cate.

Titel: Farlig förmåga
Serie: Systrarna Cahill
Orginaltitel: Born Wicked
Översättning: Jan Risheden
Utg år: 2013
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 12 - 17 år