Jamen kolla framsidan!! Den andas skräck, viktoriansk tid, läsmys. Och så är det John Boyne som har skrivit! Det här var förstås en givetvis-läsning för Carolina. Blev jag nöjd, då?
England, 1800-tal - check
Stort hus på landet som har sett bättre dagar - check
Gruvliga familjehemligheter - check
Ung kvinna som anländer till hus - check
Små bleksiktiga barn som tycks se mer än andra kan se - check
Svarta, stora, dreglande hundar med mord i blicken - check
Plötsliga oförklarliga vinddrag - dubbelcheck
Spännande story - check
Läskigt så att jag inte kunde sova efter - .....(okryssad ruta)
Eliza Caine anländer till Gaudlin Hall. Hon har fått anställning som guvernant, fast anställningsformerna är väldigt oklara. Hon vet inte ens hur gamla barnen är som hon ska ha hand om, eller hur många de är, eller vad hennes arbetsgivare egentligen heter. Anställningen gick nämligen mycket snabbt - hon såg en annons i tidningen, skrev ett brev någon dag senare, fick ett svarsbrev två dagar senare att hon var anställd omgående och dagen efter var hon på väg till Gaudlin Hall. Hennes far dog precis (och det var för övrigt Charles Dickens fel, faktiskt) och hon vill bara lämna London och allting så fort som möjligt.
När hon kommer fram till godset är det (givetvis) en mörk höstkväll. Inne i huset finns bara de två barnen hon ska undervisa: Eustace och Isabella. Inga vuxna. Inga föräldrar, ingen kökspersonal, inga pigor. Och barnen påstår att hon är den enda ansvariga vuxna personen i deras närhet. Eliza fattar ingenting. Uttröttad går hon och lägger sig i sin stora, stora himmelssäng. Sticker belåtet ner fötterna djupt ner i sängen - den är så lång att man inte nuddar sänggaveln och alltså sträcker hon på sig ordentligt. Varpå hon känner att ett par händer tar tag om hennes fotleder och drar henne neråt...
Där börjar spökandet. Givetvis tror hon morgonen efter att hon har drömt det hela, och beger sig in till byn för att få lite svar på alla sina frågor av vuxna förnuftiga människor. Vem har anställt henne? Var är barnens föräldrar? Men så fort hon nämner för folk var hon bor så vill de inte längre prata med henne. Inte ens advokaten, som tydligen ska ha hand om Gaudlin Halls affärer, vill prata med henne. Och i huset fortsätter oförklarliga saker att hända.
Det är spännande. Men trots miljön, och bokens framsida som tydligt signalerar "läskigt!" så tycker jag att det hela blir mer en spännande thriller än något annat. Eller en pusseldeckare. Ledtrådar till familjens historia släpps ut i jämnt tempo genom hela boken, och givetvis kan man inte sluta läsa eftersom man måste få veta. Men särskilt läskigt blir det egentligen aldrig.
Titel: This House is Haunted
Författare: John Boyne
Utg år: 2013
Köp den till exempel här eller här
För vem? 15 år och uppåt
ÅH! Den bara skricker "Lingonhjärta" med sitt fantastiska omslag ju :D Tack för tipset!
SvaraRaderaJa, jag tyckte väl att den var väldigt lingonhjärtsk.
Radera*skriker
SvaraRaderaDen låter ju superspännande! Och John Boyne gillar jag ju. Jag MÅSTE läsa. Lägger den genast till min sommarläsningslista.
SvaraRadera