Kretsen - sträckläsning om magi och urgamla legender

Jag trivdes alldeles utmärkt med att läsa Kretsen, med en perfekt blandning av tonårssnack, urgamla mysterier och legender, småknasiga medier, skattletande, oanade twister och en hel del humor som jag gillade mycket. Faktiskt sträckläste jag den, och blev rätt lycklig i slutet när jag förstod att det förstås måste komma minst en uppföljare.

Blue är sexton, och hon har i hela sitt liv fått veta att när hon kysser sin sanna kärlek så kommer han att dö. Det har verkligen bankats in i henne, gång på gång på gång. Har man en mamma som är ett medium, och ett antal mostrar som också är medium, och ett antal väninnor till mamman och mostrarna som ofta besöker hemmet, alternativt bor där, och då får höra denna förutsägelse minst en gång (gärna oftare) av alla dessa klärvoajanta personer – ja då är det liksom inte en vetskap som man råkar glömma så där.


Men egentligen borde det inte vara ett problem, för Blue tänker inte skaffa någon pojkvän. De verkar bara vara till besvär (och om hon dessutom aldrig kommer att få kyssa dem – vad ska man med dem till då?). Skulle hon mot all förmodan ändå bli ihop med någon så skulle det i alla fall aldrig bli någon av eleverna på den exklusiva internatskolan Aglionby som ligger i Henrietta där Blue bor. Rikemanssönerna med ett korpemblem på skoluniformen. De är riktigt jobbiga hela bunten, det vet Blue.

Man är ju rätt tvärsäker på saker och ting när man är sexton. Men man KAN ha fel, det inträffar faktiskt. Blue har fel. Nämligen träffar hon på fyra av korpkillarna från Aglionby. Hänger med dem mer eller mindre all sin fritid. Och ja, en av dem skulle hon nog kunna tänka sig att vara tillsammans med. Fast inte kyssa, då, för då blir det död och katastrof.

Gansey går på Aglionby. Hela hans liv går ut på en enda sak – han vill finna så kallade ”leylinjer”, som ska vara stråk av ren energi, eller magi, som går genom landskapet. Finner han dessa leylinjer ska han följa dem och med deras hjälp finna den sedan många sekler magiskt sovande walesiska kungen Glendower, och när han gör det ska hans lycka vara gjord för tid och evighet. Gansey är oerhört karismatisk – det är självklart han som står i centrum av sin lilla krets som består av honom själv, Adam, Ronan och Noah. Alla fyra går på Aglionby.

Nu träffar Gansey och hans krets Blue. Och hon känner till leylinjerna, vet var de går. Hon kallar dem ”likstigar” eftersom de är den väg de döda vandrar. När Blue hjälper killarna så blir det verkliga resultat i sökandet.

Jag tycker om att läsa om Gansey och hans besatthet av sitt sökande, hans självklara sätt att vara stormrik, hans problem med språket (han talar så fint att det ställer till med problem). Jag älskar att läsa om Blues hem – detta kokande kollektiv av kvinnor som slåss om badrummet och gör förutsägelser typ ”om 13 minuter kommer dina korppojkar, Blue” eller som gör illaluktande teer som liksom har mediala förmågor, som verkar ha fullständigt galna kläder allihop men som alltid, alltid finns där för Blue. Adam gillar jag också, och hans problem där hemma (som jag förstås inte gillar men tycker är intressanta att läsa om). Den där märklige engelske vetenskapsmannen som Gansey känner, honom blir jag oerhört nyfiken på. Det finns massor! Och så älskar jag hemligheter och mysterier och twister. Den är bra, den här boken!


Titel: Kretsen
Serie: Kretsen, bok 1
Författare: Maggie Stiefvater
Orginaltitel: Raven Boys
Översättning: Carina Jansson
Utg år: 2013
Förlag: B. Wahlströms
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 13-17 år


Det här inlägget publicerade jag ursprungligen på LitteraturMagazinet.