Astrid Lindgrens krigsdagböcker

Det här blev inte vad jag hade väntat mig - det blev bättre!
Jag har tänkt läsa Astrid Lindgrens krigsdagböcker sedan i våras när de kom ut, men det har inte blivit av. Nu äntligen bar jag hem den, och tänkte mig en härlig Astrid-stund liksom. Och ja, det fick jag ju, för visst ser man Astrids omisskänneliga ton i texterna även fast de är skrivna innan hon blev författare på "riktigt".

Men det jag också fick var en alldeles äkta bild av hur det faktiskt var att leva i Sverige under andra världskriget. Inte tillrättalagd i efterhand, inte i jämförelse med något annat, inte med tillhörande faktarutor, utan bara rätt upp och ned: så här var det. 

Astrid fångar nämligen alltihop. Skräcken för ryssen, oron för om kriget ska komma till Sverige (och samtidigt den där konstiga tryggheten att "nä, det gör det säkert inte. Inte hit" liksom), fasan över all död och världens vansinnighet. Men samtidigt alla tankar på hur de vanliga människorna har det i Tyskland, i Grekland, i Frankrike, och liksom en del i ett "vi" som ständigt genom historien och alldeles särskilt under ett världskrig måste stå ut med och lida under de galna herrarna som bestämmer. Och så blandat med alla dessa stora tankar och aktuella tankar, och klarsynt rapportering från krigets alla skeden: allt det vardagliga. Att Karin inte blir av med sin hosta. Att Lasse kör i tyskan. Vilka julklappar de fått och att det är så tråkigt när sommaren regnar bort. Och tacksamheten, det otroliga att just hon och hennes familj har förmånen att bo i Sverige där de trots ransoneringskort och oro ändå ständigt har mat på bordet. Mycket mat. (och ja, vi får ofta veta exakt vad de har ätit, i typiska Astridska matuppräkningar som känns igen från Emil och alla de andra).

Det här är en fantastisk bok, helt enkelt.

Här kommer ett citat från boken, en dagboksanteckning som är ganska typisk för hela boken, taget från midsommardagen 1944 (s. 265):

Ungefär följande har hänt sen sist. Den ryska offensiven på Karelska näset har gått framåt oavbrutet. Ryssarna har bland annat tagit Viborg, ack, ack, ack! Det ser illa ut för finnarna. En regeringskris hänger i luften sen en tid tillbaka; Tanner och Linkomies måste väck, om det ska kunna bli fred med Ryssland.
I Normandie har ungefär 30.000 tyskar avskurits på Cherbourghalvön, där de tillsvidare håller stånd.
Tyskarna har hittat på ett nytt jävelskap, nämligen robotplan, som styr in över England och åstadkommer stora eldsvådor och explosioner. Engelsmännen är djupt indignerade, därför att planen, när de är obemannade, ju inte kan inriktas på militära mål utan bara åstadkommer skador i största allmänhet.
Detta är ungefär det viktigaste av vad som hänt på sista tiden, tror jag.
Och så har Lasse och jag gjort en cykeltur Virserum - Skirö - Holsbybrunn - Fagerhult - Kråkshult - Vimmerby. Vi hade varmt och vackert båda dagarna och hälsade på mamma och pappa i Holsbybrunn. Och Småland var ljuvligt vackert.
Karin kör omkull på cykel rätt duktigt och får stora sår på låren.

Titel: Krigsdagböcker 1939-1945
Författare: Astrid Lindgren
Utg år: 2015
Förlag: Salikon förlag
Köp den till exempel här eller här