tisdag 29 december 2015

Lockwood & Co - Den viskande dödskallen

Klart jag var tvungen att läsa andra boken om Lockwood & Co, spökjägare, eller agenter som de själva vill kalla sig, i ett alternativt London där spökerier både finns på riktigt och dessutom är livsfarliga. Jag gillar verkligen den här världen, och att det här med spöken och hur de bäst bekämpas har blivit till en hel vetenskap. Det jag börjar fundera över mer och mer, och tänker att vi så småningom får svar på när serien fortskrider, det är det här med varför spökena har blivit så många och farliga. Det som boken igenom kallas för "problemet". Här finns en större story, och ett gåtfullt varför där de tidigaste spökagenterna (de som startade de första och största agentfirmorna) också är inblandade.

Något annat som pågår genom serien som också är intressant är Anthony Lockwood själv, och alla hans hemligheter. Vad som har hänt med hans familj, och vad som finns i det där låsta rummet en trappa upp i huset som är hans familjs men där hela Lockwood & Co bor och arbetar. Herr Mystisk Och Oartig Dödskalle-i-burk verkar veta mer...

Men det som sker i just den här boken är att Lockwood & Co ska "säkra" en grav där liket efter en viss ondskefull doktor ligger förseglad i en järnkista, med varningstext inristad på som lyder typ "låt honom för allt i världen ligga kvar i kistan". What could possibly go wrong? Jodå, allt går fel. Anden efter Herr Ondskefull Doktor smiter ur förseglingen och ställer till med elände. Och MegaOndskefulla Föremålet han höll i sina händer i den där kistan, en spegel, blir stulet. Den som tittar in i spegeln dör omedelbart - ändå är det en hel hoper människor som äntligen ska ha tag på den.
Mitt i allt det här håller Lockwood & Co på och strider med en annan spökagentur, Fittes, som är stora, mäktiga och tror de är bäst. Ondskefull-doktor-fallet görs till en tävling mellan de bägge agenturerna, där förloraren ska erkänna att den andre är bättre. Typ.

Doktor-spegel-agenturtävlandet är inte så där vansinnigt spännande, faktiskt. Nästan segt. Däremot finns det ett antal scener som är ruggigt bra att läsa när de kommer, med klagande vålnader och läskiga spöken, detaljer som temperaturfall i rum där spökaktivitet finns och otäcka ljud. Det är de partierna som får mig att läsa vidare, de och så de där större mysterierna jag skrev om i början med spök"problemet" och Lockwoods familj. Och humorn, den är viktig med.


Titel: Den viskande dödskallen
Serie: Lockwood & Co #2
Författare: Jonathan Stroud
Originaltitel: Lockwood & Co: The Whispering Skull
Översättning: Carina Jansson
Utg år: 2015
Förlag: B. Wahlströms
Köp den till exempel här eller här
För vem? 9-12 tycker förlag och bibliotek, eftersom den klassificerats som Hcg. Men det vete katten. Dels är den ordentligt läskig, dels både tjock och med en komplex värld att förstå. Jag tycker mer den passar till 12 år och uppåt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar