The Alloy of Law - A Mistborn Novel

The Alloy of Law har stått rätt länge i min hylla. Fast den är av Brandon Sanderson, och fast den utspelar sig i samma värld som Mistborn-böckerna som jag ju älskade. Grejen är av jag tappar sugen av omslaget som för mig andas väldigt mycket western. Jag är noll och intet intresserad av western och gunfighters, sheriffer, saloons, revolvrar och sånt grejs, så även om omslaget är snyggt så sänker det boken för mig. (Jag, som tjatar på barnen i biblioteket att de inte ska välja bok efter omslag... fy mig. Fy.)

Samma värld som i Mistborn-trilogin, alltså. Fast den ser ju inte ut som den gjorde där förstås. Bara en sådan sak som att det nu finns träd, gräs och blommor! Det har gått trehundra år ungefär, och personerna från Mistborn har nu blivit personer i myter och legender, eller upphov till nya religioner. Det är lite kul när de skymtar förbi här, nästan svåra att känna igen. Men nu får vi i stället lära känna lord Waxillium, Wax, och hans vän och kompanjon Wayne. Bägge är twinborn, det vill säga de har en allomantisk egenskap och en ferukemisk. (några mistborn, dvs de som har alla allomantiska egenskaper, finns inte längre) Wax kan stöta bort stål, och så kan han göra sig lättare eller tyngre. Och oj, så mycket han kan hitta på med dessa egenskaper även om det låter rätt futtigt när de beskrivs. Eller, rättare sagt, så mycket Brandon Sanderson kan hitta på att låta Wax och Wayne göra med sina egenskaper. Ibland känns det nästan som en slags rapporterande av hur många kombinationer av ökad tyngd/bortstötande av stål/grejer som finns att göra detta på i omgivningen det kan tänkas finnas och jag blir lite trött.

Nåväl. Wax och Wayne har tillbringat de senaste sisådär tjugo åren ute i The Roughs, alltså väldigt mycket motsvarigheten till The Frontier, eller Vilda Västern, eller sheriff/revolver/tågrånsland, som två personer som upprätthåller lag och ordning med hjälp av diverse skjutvapen och sina twinbornegenskaper. De har slängt in skurkar i finkor på löpande band. Men nu har Wax blivit tvungen att återvända till civilisationen eftersom han genom arv har blivit Lord Waxillium och måste ta hand om gods och affärer. Han lägger revolvrarna på hyllan och försöker bli herreman. Inte lätt när det börjar husera något slags liga som kallas the Vanishers, som rånar tåg (ja, det finns alltså tåg, elektricitet och till och med enstaka bilar i den här världen) och kidnappar folk. Han blir förstås indragen i att försöka sätta dit dessa the Vanishers.

Nu önskar jag att jag kunde få säga att: "synd att omslaget lurade mig för det här är en himla bra bok". Men det gör jag inte. Tyvärr. Jag gillade den inte särskilt mycket alls, faktiskt, och det är första gången jag läser något av Brandon Sanderson som jag tycker något sådant. Det är på tok för mycket skjutvapen, och lone-gunfighter-action, och som jag skrev nyss: testande av hur mycket det går att göra med twinborn-egenskaper - och alldeles för lite mysterium, magi och känslan av gigantiska hemligheter som fanns i Mistborn. Boken är precis, precis som omslaget antyder: snyggt genomförd men ingen värld och inga karaktärer som intresserar mig - även om dialogerna mellan Wax och Wayne för det mesta är rätt roliga.

Ändå ska jag läsa de två fortsättningsböckerna om Wax och Wayne: Shadows of Self (som nyligen har kommit ut) och Bands of Mourning (som kommer ut i början på nästa år), eftersom de är helt nyskrivna och jag tänker att Sanderson har kläckt massor av smarta idéer om den här världen sedan The Alloy ow Law kom ut 2011.

Titel: The Alloy of Law
Författare: Brandon Sanderson
Utg år: 2011
Förlag: Tor Books
Köp den till exempel här eller här