Magisterium 2 - Kopparhandsken

Först bara måste jag: varför byta omslag i en serie? Jo, jag tycker det här är snyggt, men jag gillade det förra också, och framför allt störs min inre ordningsmänniska mycket när hela bokserien inte får se likadan ut. Och nej, jag ränner inte iväg och köper del ett med det nya omslaget bara för att lugna ner den inre ordningsmänniskan.

Nog sagt om det. Och innan jag fortsätter - spoilervarning måste utfärdas! eftersom det är svårt att skriva om Kopparhandsken utan att avslöja saker som hänt i bok 1, Järnprovet.

Det jag gillar allra mest med den här boken är huvudpersonens inre våndor om huruvida han själv är ond eller inte. Han borde ju vara fruktansvärt ond nu när det visat sig att han inte är han utan någon annan. Dödsfienden, den onde härskaren. I honom! När han själv bara trodde att han var en rätt halvbegåvad magikerkille med ett taskigt ben, liksom. Nänä, ondskan personifierad - det är han det. Och hur märker han det? Borde det bryta fram snart? Bejakar han sin Ond-härskare-del när han gör saker man inte borde göra, typ ta sista kaffet eller ljuga för sina kompisar? Får han pluspoäng som motverkar Ond-härskare-grejen om han tar med hundbajspåsar och plockar upp efter hunden (förlåt - den kaosbesatta vargen med de lysande röda ögonen...) när den bajsar? Och hur kan han inte vara han när han liksom är samma som han alltid har varit?? Ångest... som förstås blir värre när han förstår att hans pappa Alistair anar hur det står till och verkar hysa planer på att slita ut hjärtat på honom med den där kopparhandsken som är bokens titel. Eller om det är Tumults hjärta som ska slitas ut. Det är inte att stå ut med vilket som, så Call flyr hemifrån.

Och flyr, eller jagar, gör han och hans vänner igenom hela boken egentligen. Det är mycket action, och många komplicerade manövrar med den där Ond-härskare-själen och kaosmagin och vem som ska göra onämnbara saker med vems hjärta och/eller själ. Jag hänger inte alltid med på exakt vad det är som händer - men det spelar ingen roll, för jag gillar det här väldigt mycket i alla fall. Det är action med humor! Och ungefär alla delar där Tumult är med och gör saker älskar jag. En läskig, gigantisk varg som nog är mer monster än husdjur - som försöker gömma sig i en lövhög för att leka, men lyckas inte så där värst bra eftersom svansen sticker fram? What's not to like?

Titel: Kopparhandsken
Serie: Magisterium #2
Författare: Holly Black & Cassandra Clare
Originaltitel: The Copper Gauntlet
Översättning: Lottie Eriksson
Utg år: 2016
Förlag: Bonnier Carlsen
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 10-16 år