The Plumed Bonnet

Alastair, hertigen av Bridgwater, är uttråkad. Ännu mer uttråkad blir han när han som nu måste sitta i sin dyra, hertigliga vagn och resa mil efter tråkig mil, på väg från goda vänner till sitt Londonhus. Faktiskt är det alla de tre lyckliga paren från böckerna Dark Angel, Lord Carew's Bride och The Famous Heroine han har varit och hälsat på, så galet lyckliga ever after att man som uttråkad hertig nästan kan kräkas på dem.

Själv tänker han minsann inte gifta sig. Han kommer ändå aldrig att hitta Den Rätta, och han som är så lastgammal som typ trettiotre? Nä, det är kört. I stället söker han förströelse. Ungefär som i den där unga damen som står vid vägkanten nu, iförd någon anskrämlig hatt med färgglada plymer, och en skrikig kappa i samma färger. Hora, förstås, med de kläderna. Möjligen skådespelerska, men det är ju egentligen samma sak, vet hertigen. Det är väl någon tidigare kund som ledsnat på henne och släppt av henne där vid vägkanten?

Han plockar upp henne i sin vagn och tänker att rövarhistorien hon kommer att dra om varför hon skulle stå där vid vägkanten säkert kan vara lite kul för stunden att lyssna på. Får han feeling kan han ju till och med köpa hennes tjänster framåt aftonen. Men, tja, den här plymhattsbrudens historia... den är nästan lite väl förutsägbar, det är den. Hon påstår sig vara på väg till ett stort gods, som hon oväntat har fått ärva av en släkting. Och på vägen har hon blivit bestulen på allt hon äger och har - det är därför hon står vid vägkanten. Och så påstår hon sig ha jobbat som guvernant hos en otrevlig familj de senaste åren, men nu alltså fått oväntad rikedom. Blaha, blaha, kunde hon inte kommit på något roligare? Han är ju så uttråkad?? Fast lite kul är hon ju att prata med, ändå. Han bestämmer sig för att driva lite med henne, och faktiskt köra henne ända fram till dörren på det där godset hon yrar om att hon skulle ha ärvt. Lite kul att få se hur pinsamt det blir när hennes story avslöjas?

Vår gode och fördomsfrie hertig gör så. Och blir lätt grå och sedan vit i ansiktet när han inser att Stephanie Grays historia är helt sann. Hon är arvtagerska, och hon har jobbat som guvernant de senaste åren, och hon har blivit bestulen på sin reskassa, och nu har hon alltså tillbringat de senaste dygnen ihop med hertigen av Bridgwater. Ensam. Utan förkläde, helt oanständigt. Vad kräver hedern av en hertig då? Jo: han måste förstås erbjuda henne äktenskap.

Tjolahopp. Det var inte så han hade tänkt sig resten av livet.

Mary Balogh levererar. Igen. Tack!

Titel: The Plumed Bonnet
Författare: Mary Balogh
Utg år: original 1996, nyutgåva 2011 (tills med The Famous Heroine)
Förlag: Random House
Köp den till exempel här eller här