The Republic of Thieves

Detta är tredje boken om Locke Lamora och Gentlemen Bastards, och den fortsätter direkt där Red Seas Under Red Skies slutade med att Locke Lamora och Jean Tannen precis har flytt från Tal Verrar där allt blev katastrof, och det faktum att Locke Lamora håller på att dö av förgiftning.

Mitt problem är (som vanligt) att jag inte minns Red Seas Under Red Skies eftersom jag läste den 2008 när den kom. Åtta år är en mycket lång tid för en durkslagshjärna som min. Inte nog med det - i The Republic of Thieves tas många trådar upp från det som hände i första Gentlemannatjuvsboken, Lies of Locke Lamora, som kom 2007. Jepp - jag hade problem. Ett antal wikipedia- och bloggläsningar fyllda med summaries från bok 1 och 2 senare kunde jag dock sätta igång, Lockes liv räddas av en av de där lömska Bondsmagi, typ allsmäktiga magiker som inte alls är bra att ha som fiender, och den här bokens handling kunde få sätta igång med mig på tåget.

I både bok 1 och bok 2 pratas det en del om en viss Sabetha Belacoros, den av gentlemannatjuvarna som försvann för fem år sedan, och den som man förstår är Locke Lamoras livs kärlek. Här dyker hon upp. Det kunde hon gärna ha låtit bli. Ja, jo, hon är en trevlig person, och smart, och kan ge Locke svar på tal - men det mycket, mycket tveksamt haltande försiktiga misstagsbemängda och ärligt talat synnerligen ointressanta förhållandet mellan Locke Lamora och denna Sabetha har helt fått ta över den här boken och har gjort den till en tafflig lovestory med fantasybakgrund. Jag gillar det inte. (och det har garanterat INTE att göra med att jag inte gillar att läsa om kärlek i böcker, romanceslukare som jag är i stora mått) Det finns absolut ingen gnista i det där förhållandet utan är bara tröttsamt att läsa om.

Bra då om handlingen i övrigt hade varit spännande och fylld med twister och smarta planer som de tidigare böckerna om Locke Lamora? Det är den inte. Handlingen är två - den ena försiggår i tillbakablickar från när Gentlemannatjuvarna bildades, och hur Locke Lamora var kär i denna Sabetha från det att han var typ sex år gammal. Större delen av den här handlingen upptas av att tjuvarna ansluter till ett teatersällskap och övar in en pjäs som heter just The Republic of Thieves. Den andra handlingen är i nutid, och där tvingas Locke och Jean av den där Bondsmagikvinnan att som tack för avgiftningshjälpen försöka vinna ett val i Karthain. Ja, val, som i att muta och hota folk att rösta på ett visst parti. Deras motståndare i detta, som ska få folk att rösta på det andra partiet som finns i stan, är just den där Sabetha.

Teaterrepetitioner och valarbete... och så med lite krusiduller plus det där extreeemt sega förhållandet mellan Locke och Sabetha. Nej, den här boken kom aldrig någonsin upp till höjderna i de två första böckerna i serien. Inte alls. Det enda som var bra var den fortfarande mycket roliga dialogen - det var enbart Lockes och Jeans och de andra tjuvarnas tjafsande med varandra och smarta repliker som fick mig att läsa färdigt boken.

I sommar lär bok fyra i serien komma: Thorn of Emberlain. Jag läser den inte förrän någon har garanterat mig att 1. Sabetha och Locke antingen har gjort slut för gott eller blivit ihop för gott, och 2. Inga val, och inte heller 3. några teaterstycken får förekomma.


Titel: The Republic of Thieves
Serie: Gentlemen Bastards #3
Författare: Scott Lynch
Utg år: 2014
Förlag: Gollancz
Köp den till exempel här eller här