The Rain Wild Chronicles 1 - The Dragon Keeper

The Rain Wild Chronicles berättar vidare om drakarna från Hobbs Liveship Traders- och The Tawny Man-serier. Det är nya huvudpersoner här men jag tycker ändå man behöver ha läst de andra serierna innan man ger sig på den här. Och helst ska det inte ha gått sisådär tio år sedan man läst dem heller. Som det gjorde för somliga andra. Typ den här bloggaren. Yours truly fick nämligen raskt sätta igång med att googla sig till glömt vetande om de där skeppen, om Tintaglia den blå draken, om Elderlings, om frätande vatten i Rain Wild River, och om de där sjöormarna, serpents, som gjorde en extremt sen och hyfsat okoordinerad simning uppför floden för att förpuppa sig och bli drakar. Jag minns inte nu vilken bok det är (kan det vara i Fool's Fate?) där det utöver det andra som händer även ges vissa hintar om att det går ganska uruselt för sjöormarna i det där drakblivandet.

Så Ms Hobb kunde inte lämna de nya drakarna åt sitt öde där i Rain Wilds-träsket. Hon gav dem en egen serie. Grejen är att jag ännu inte riktigt är övertygad om att det räcker till en egen serie (som består av fyra böcker), men efter den här första boken läser jag ändå vidare för att se.

Vi har alltså ett gäng drakar i olika färger som mest ligger och sover i leran utanför Cassarick. De är mycket desillusionerade. Drakar ska vara majestätiska, överlägsna, översmarta... och framför allt ska de kunna flyga. De här drakarna är missformade och små, om de ens överlevde omvandlingen från sjöorm till drake. En del av dem verkar ha tappat intelligensen. De är klumpiga, och ingen enda av dem kan flyga. De kan inte själva jaga sin mat och får utstå den totala förnedringen i att få mat av människorna. Människorna i sin tur är gruvligt trötta på att ha ett gäng sura, ständigt missnöjda och potentiellt farliga drakar liggande utanför stan.

Lösningen? Att samla ihop äventyrslystna ungdomar (och helst sådana som inte skulle saknas av någon) och låta dem bli "dragon keepers" och ge sig iväg på Det Ärofyllda Uppdraget att tillsammans med drakarna ta sig uppför floden för att hitta den gamla försvunna drakstaden Kelsingra. Och voilà - stan blir rensad på störande element så som ungdomar med fjäll och klor och drakar utan hyfs!

När bok ett är slut har drak- och drakskötargänget i princip bara lämnat stan. Tempot i boken är alltså mycket, mycket lågt och tyngdpunkten ligger definitivt inte på action utan mer på karaktärsutveckling. Och även om det stundtals blir rätt segt (ännu segare blir det om man som jag lyssnar på den som ljudbok, jag lovar)(och uppläsaren envisas med att ge inte bara de olika personerna olika röster utan även låta drakarna få egna röster)(och tro mig, hon kan inte göra mörka basröster eller bullrande stora drakars röster bra även om hon aldrig slutar att försöka)(gah!)(slut på parenteser)...sorry var var jag? Jo: även om det kan bli segt ibland så är det intressanta personer att läsa om. Drakarna är också egna karaktärer. Samt en eller annan båt.

Jag drar vidare uppför floden i bok två, Dragon Haven, där vi lär nå Kelsingra. Men banne mig om jag lyssnar på tvåan - nu får det bli vanlig text i Kindlen i stället, för ska jag tvingas lyssna på när Saskia Butler försöker bröla som gamle kloke draken Mercor i ännu en lång utläggning om de gamla drakarnas minnen så blir jag ljudbokshatare.

Titel: The Dragon Keeper
Serie: The Rain Wild Chronicles #1
Författare: Robin Hobb
Ljudbok - uppläsare: Saskia Butler
Utg år: 2009
Förlag: Harper Voyager
Köp den till exempel här eller här