Poppy Pym och Faraos förbannelse

Poppy blev som liten bebis lämnad på en cirkus. Hon vet inte vilka hennes riktiga föräldrar är, men det gör ingenting för de som bor och jobbar på madame Pyms cirkus har blivit hennes familj. I hela sitt liv har hon hittills bott på cirkusen, och lärt sig det hon kan av sin cirkusfamilj, men nu är det dags att hon får börja på en riktig skola och lära sig sånt där märkligt som att skriva, läsa, räkna och hur man uppför sig bland vanliga människor. Det är minsann tufft, och Poppy ser storögt hur det till frukost dukas upp märkliga ting så som flingor med mjölk och rostat bröd. Själv är hon mer van vid karameller och spunnet socker. Och vad är det för konstigt med att klättra upp i ett träd och därifrån komma ned i en tredubbel baklängesvolt? Hennes kemilärare verkar tycka det. Poppy fattar ingenting.
Nya vänner får hon i alla fall, och så dras hon i ett mysterium med en rubin som bär på en förbannelse, och som blir stulen.

Det jag gillar i den här boken är internatskolemiljön. Älskar internatskolemiljöer! Jag hade för mitt liv inte själv velat gå på internatskola, men att läsa om det är fint. Men sedan är det då det här med cirkus. Utan någon som helst vettig anledning ogillar jag allt som har med cirkus att göra, och hela cirkusgrejen fick mig att skjuta upp läsandet av den här boken gång på gång. Jag har läst en bok som utspelade sig i cirkusmiljö som jag gillade (Camilla Lagerqvists Cirkusflickan) - men i den fick de som jobbade på cirkusen vara riktiga människor med fel och brister, och cirkusarbetet fick vara grå vardag och ständiga repetitioner. I den här är de som bor och jobbar på cirkusen sina roller, de så trötta stereotyperna med starke mannen, clownerna (en ledsen och en glad), lejontämjaren och så vidare och så vidare, alla givetvis med någon käck brytning när de talar. Lite roligt blir det när Poppy Pym ringer "hem" eller får brev från sin cirkusfamilj och det som då försiggår i bakgrunden (lejonet blir utklätt till spöklejon, cirkusartisterna som småbråkar med varandra...) - men allra mest blir det klämtjäck-cirkus-i-barnbok-med-doft-av-sågspån-och-oh-vad-vi-är-spännande-och-annorlunda och jag klarar inte av det.

Annan grej jag har lite svårt med är det nästan överkäcka tilltalet till läsaren från jagberättaren Poppy. Lite kul i början men ganska snart alldeles för pratigt, omständligt och flåshurtigt. Jag vet inte - bara för att det är en barnbok måste väl inte läsaren liksom lirkas med? Kolla här nu, så kul allt är! Och så annorlunda jag är? Och så himla späääännande det är med en cirkus!

Så - småkul ibland men lite övertydligt kul ganska snart.

Titel: Poppy Pym & Faraos förbannelse
Författare: Laura Wood
Originaltitel: Poppy Pym & the Pharaoh's Curse
Översättning: Lena Karlin
Utg år: 2016
Förlag: Modernista
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 9-12 år