Björnstad

Det jag visste om den här boken var att den skulle vara lite svartare och allvarligare än Backmans tidigare, och jag var nyfiken på hur det kunde bli. Egentligen tycker jag att de tidigare böckerna innehåller mycket allvar och svärta, fast skildrat genom humor och skruvade karaktärer, så hur allvarligt kunde det bli?

Rejält svart, visade det sig. Här finns många kantstötta människor, här finns barn som far illa och vuxna som blivit svikna av livet, här finns sorg och uppgivenhet, kriminalitet och våld. Och det som händer i Björnstad mellan två ungdomar ställer allt på sin spets och visar en hel del fula sidor av människor och rätt otäck mentalitet, så allvarligt och svart - ja.

Händelserna i centrum är att Björnstads juniorlag i hockey ska spela semifinal i sin serie, och går det bra för dem där, och vidare i finalen kan det innebära en positiv utveckling för hela Björnstad. Självklar stjärna i laget är Kevin som lägger ner hela sin själ i träning och hockey. Runt juniorlaget finns resten av klubben, där gamle A-lagstränaren Sune ska avskedas till förmån för den yngre juniorlagstränaren David. Styrelsen tvingar sportchefen Peter Andersson att genomföra det hela, och Peter är sjuk av oro för det, och för den där semifinalen, och för annat. Hans fru Mira bekymrar sig för hur hon ska räcka till med allt i livet - toppjobbet som advokat, att vara mamma och att vara sig själv. Dottern Maya är femton och går mest och sneglar på den där Kevin i juniorlaget. Men det finns många fler, många viktiga personer och det är många händelser som hänger i varandra så allra mest är det här berättelsen om en stad. En stad som hamnar i kris.

Det jag kan tycka är att det nästan blir för mycket svärta och trasighet, nästan så att det inte finns några människor kvar som inte sörjer eller är förtvivlade eller löser allt med våld eller är maktgalna eller... Var är de vanliga och för det mesta lyckliga människorna? Eller är det bara jag som tror på att de finns?
För mycket blir det också av hockeyn - sorry, förlåt och ursäkta, men jag är så totalt ointresserad av hockey, eller av sport överhuvudtaget. Det är säkert inte nödvändigt att gilla hockey för att gilla den här boken - det är inte en bok om hockey, jag fattar det - men det hade gjort det lättare eftersom boken är fullproppad med hockeytermer, regler, spelsituationer som jag inte begriper, och fullständigt genomsyras av en kärlek till en sport som jag inte kan förmå mig att dela, och jag känner mig lite utanför där.

Sedan saknar jag faktiskt humorn och det lite skruvat knäppa från Backmans tidigare böcker. Nu läser jag och hamnar konstant på ledsen-och-arg-nivån, men känner mig nästan manipulerad och vet precis när författaren vill att jag ska dra efter andan och få den där klumpen i halsen. Jag ville ha berg-och-dal-banan med humor och fniss, och så sedan bang! en helt oförberedd formulering eller något avslöjande som välter allting överända och får mig att gråta eftersom jag är helt oförberedd. Så blir det aldrig i Björnstad. 

Men som han kan skriva, den där Backman. Så precis om föräldraskap och viljan att skydda sina barn mot allt ont, och förtvivlan när man inser att det inte går. Så fint han fångar de där ögonblicken som gör livet värt att leva - målet i matchen eller segerkänslan eller stunderna av innerlig vänskap eller vad det nu kan vara. Det är bra!

Titel: Björnstad
Författare: Fredrik Backman
Utg år: 2016
Förlag: Piratförlaget
Köp den till exempel här eller här