Det är femtonårige Christopher som berättar. Han är autist, och bor med sin pappa. Det finns många regler i hans liv, regler han själv sätter upp för att klara av vardagen och alla intryck som forsar in över honom. Nu vet jag inte hur mycket specialist författaren är på det här, men det känns som en väldigt riktig och verklig bild av hur någon autistisk person uppfattar sitt liv och sin värld. Han är vid ett tillfälle på en tågstation, och berättar om hur precis alla detaljer och ALLT han ser invaderar hans huvud och hur han får sätta sig i en någorlunda lugn hörna och stänga av lite (han går då igenom matteproblem inne i sitt huvud) för att klara det.
Christophers dagar måste vara mycket regelbundna och följa hans eget minutschema, oväntade händelser och nya situationer och platser gör honom mycket osäker (eller i det närmaste panikslagen). Han är sanslöst begåvad i matematik och logiskt tänkande, men begriper sig inte på andra människors känslor. Han förstår liksom i teorin att andra människor har känslor, men pratar om dem som om han studerar insekter eller så. När nu hans eget liv går i kras så blir hans reaktion helt fysisk - han kräks och blir medvetslös.
Vad är det då som händer? Jo, det är det där som "händelsen med hunden om natten" leder till - Christopher hittar grannens hund, ihjälhuggen med en grep. Han vill veta varför den har dött och vem som gjorde det, så att polisen kan sätta fast den personen och ordningen återställas, och han skrider till verket med logik och metodik som en Sherlock Holmes. Men det han finner rör alltså honom själv i mycket hög grad, så pass att alla hans regler och allt han känner till faller isär.
Jag som läsare förstår ju så mycket mer om det som händer och har hänt, och om de inblandade personernas känslor och beteende. Det är så mycket sorg och elände bakom... det är så fruktansvärt och galet hjärtskärande så att jag också går sönder litegrann. Åh, så jobbigt det är att läsa! Det finns liksom ingen bra lösning, bara ett antal olyckliga människor med Christopher i centrum i en omvärld som för det mesta visar sig vara helt oförstående och ohjälpsam. Det är kärlek men omöjlighet, det är en pojke och hans familj som har gått i baklås, och jag skulle vilja krama dem allihop men ändå inte. (särskilt inte som Christopher inte fixar när folk tar i honom) En bok att prata med andra om efter läsning - perfekt bokcirkelbok eftersom den dessutom inte är så lång?
Titel: Den besynnerliga händelsen med hunden om natten
Författare: Mark Haddon
Originaltitel: The Curious Incident of the Dog in the Night-time
Översättning: Ulrika Jannert Kallenberg
Utg år: 2009
Förlag: Bonnier Pocket
Köp den till exempel här eller här (på engelska, eller så lånar du den på svenska från biblioteket)
Ja, den är helt fantastisk. Jag måste ha läst den minst tio gånger på lika många år och tröttnar aldrig!
SvaraRaderaHar tänkt läsa Mark Haddons andra bok, Utslag av oro, också - men det har inte blivit av än. Hittade den på engelska i hyllan därhemma så någon gång efter all mässläsning är färdig så...!
Detta är den enda jag läst hittills av Mark Haddon, men jag kommer alldeles säkert att läsa fler av honom!
Raderaeller, fel! Kom just på att jag har läst hans barnbok "Booom!(eller 70 000 ljusår)" som jag tyckte om.
RaderaJag tycker det är ett intressant perspektiv, men efter ett runt halva boken brukar (har läst den två gånger - bokcirkel och kurslitt) tröttnar jag rejält på HUR boken är skriven, får inget riktigt flyt när jag läser.
SvaraRaderaJag gillade verkligen just det och hann inte tröttna. Fast kanske tur att boken inte var längre än den var - nu blev det alldeles lagom, tycker jag.
RaderaDet har precis kommit ut en lika fantastisk bok om ledarhunden Cross som berättar - ja hunden berättar! - om livet med sin blinde husse. Boken heter Med mina egna ögon sett och är utgiven på Solvändan Förlag.
SvaraRadera