torsdag 2 mars 2017

The Arrangement

Dags att ta sig an andra boken i Baloghs Survivors' Club-serie, de sju personerna som överlevde Napoleonkrigen fast med diverse psykiska och fysiska skador som de har fått lära sig leva med. I den här boken handlar det om Vincent Hunt, viscount Darleigh, som hann vara med i kriget i ungefär en halv dag eller så innan han kom för nära en kanon som exploderade och på kuppen förlorade både hörsel och syn. Hörseln kom tillbaka, men blind kommer han att vara hela livet.

Han har inte alltid varit viscount och svinrik - ett oväntat arv gjorde honom till arvtagare till ett enormt gods och en enorm förmögenhet, ungefär samtidigt som han blev blind så det där fina godset kan han aldrig få se själv. Så här är han nu: ogift, stormrik, snygg, tapper och med alla musklerna på de rätta ställena som Balogh brukar säga - men blind. Hans mamma, mormor och beskyddande storasystrar (han är inte så gammal, sisådär 23 tror jag) flyttar in till honom där på godset och tar hand om honom, leder honom, talar med dämpade röster till och om honom och drar effektivt igång med Hitta-Lämplig-Fru-Till-Vincent-Som-Står-Ut-Med-Hans-Handikapp.

Vincent håller på att bli knasig. Han vill klara sig så långt det går själv, och han är så less på alla dessa förstående och omhändertagande familjemedlemmar. När de kommer dragandes med en ung kvinna som vore lämplig att gifta sig med för honom (och hon förklarar att det är OK, att hon går med på det, att hon förstår och gör som hon är tillsagd) så får han spel och rymmer hemifrån. Jo, han tar med sig sin betjänt slash barndomsvän som hjälper honom med det han behöver utan pjosk, men annars klarar han sig själv på resa, vandring i Lake District och lite annat.

Som till exempel det där med att hitta en fru.

Han råkar stöta på Sophia Fry, en ung kvinna som inte har egen familj eller någon inkomst utan måste bo hos släktingar (som gör det hur tydligt som helst att hon inte är välkommen). När släktingarna faktiskt kastar ut Sophia på bar backe stegar Vincent in på prästgården där Sophia sitter och darrar med sin lilla väska som rymmer alla hennes ägodelar. Det var liksom hans fel att hon blev utkastad, och nu när han förstår att hon inte har någonstans att ta vägen så erbjuder han henne äktenskap. Hon vägrar först men tackar sedan ja. De har alltså känt varandra i typ ett dygn.

När sedan alla Vincents nära och kära får träffa Sophia drar de efter andan. En lycksökerska! Som bara är ute efter Vincents pengar! Tänker de allihop. Hon är nämligen kortklippt, smal som en pojke, klädd i gamla utslitna kläder och... inte vacker. Hon har alltså utnyttjat Vincents blindhet till att lura honom till äktenskap. Tänker de alltså.

Nå. De får ändra sig, för det här utvecklas förstås till äkta kärlek. Det är en helt OK bok, men det som är kärnan i det - att det är insidan som är viktigare än utsidan hos en människa, ungefär? - kan ju vridas och vändas på. Nä, det är inte Sophias yttre som är viktigt utan hennes smarthet, humor och intelligens. Men om nu inte Vincent hade varit blind? Hade en Sophia ens fått vara med i den här boken då? Fast å andra sidan brukar Baloghs böcker alltid gå ut på att personerna blir kära i varandra för att de är dem de är och inte för att de ser ut som de gör. Det blir bara så extra tydligt här, och som sagt lite för mycket när frun som den blinde mannen hittar på egen hand är den tystaste och gråaste lilla musen som går att hitta (hon kallas till och med The Mouse av släktingarna).

(Inom den här parentesen ska jag också nämna att jag före den här boken läste en novella, som är bok 1.5 i The Survivors Club och heter The Suitor. Den handlar om den där unga kvinnan som Vincents familj försöker få honom att gifta sig med, hon som får honom att rymma hemifrån. Det kan vara en av de mest meningslösa stories jag läst, tror jag. Philippa Dean är i hemlighet kär i Julian Crabbe som hon brevväxlat med de senaste två åren. Nu har han fått förmögenhet och ska precis fria till henne, när hennes familj drar iväg med henne för att få henne att gifta sig med en rik, men blind, man. Hon vill inte. Den blinde mannen vill inte heller, utan sticker iväg. Bra. Nu kan Philippa Dean gifta sig med Julian Crabbe som de bägge vill. Julian pratar med hennes pappa och berättar hur mycket pengar han numera tjänar. De två får gifta sig. Punkt. Gäsp.)

Titel: The Arrangement
Serie: The Survivors' Club #2
Författare: Mary Balogh
Utg år: 2013
Förlag: Dell
Köp den till exempel här eller här

3 kommentarer:

  1. The Arrangement var inte bara den första boken i serien jag läste utan min första Mary Balogh över huvud taget, så för mig kändes Sophia och hennes kärleksaffär med Vincent rätt mycket som en blinkning till Jane Eyre. Där väl invändningen snarare skulle bli att Vincent är betydligt snyggare än Rochester. (Åtminstone i boken. På omslaget är han mest bara urk.) Och betydligt trevligare, vilket väl var det jag gillade mest med den, hur himla snälla de var båda två, vilka trevliga samtal de hade och hur rara de var att lära känna.

    The Suitor tyckte jag också var rätt meningslöst, fick inget riktigt grepp om någon av personerna där. Den kändes mest som ett sätt att försöka vara lite rättvis mot Phillippa, som ju inte framställs i någon särskilt fördelaktig dager i The Arrangement.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men visst har du rätt i att det kan vara en blinkning till Jane Eyre! Det tänkte jag inte på.
      Min allra första Balogh var "First Comes Love", första i Huxtable-serien, och det som slog mig då var i stället blinkningen till Jane Austens Stolthet och fördom som jag tyckte mig se, och jag älskade det. Och boken!

      Radera
    2. Jag får ta och läsa Huxtable-serien och se vad jag tycker om den!

      Radera