A Skinful of Shadows

Frances Hardinges nya bok är något helt annat än förra årets Lögnernas träd som jag verkligen älskade. Hon låter fortfarande miljön vara i vår egen världs England, fast nu i stället på 1600-talet under det engelska inbördeskriget när kung Karl I och parlamentet inte kunde komma överens om vem som skulle bestämma över landet. Jag visste inte mycket om detta krig förut, och vet väl egentligen inte så mycket mer nu heller eftersom Hardinge bara låter det vara en fond till bokens handling. I Lögnernas träd var tidsandan och vetenskapliga upptäckter viktiga förutsättningar för bokens handling, men här hade det faktiskt kunnat vara vilket krig som helst i vilket land som helst.

Makepeace har en märklig egenhet: hon kan låta sig själv bli besatt av spöken. Hennes mamma brukar tvinga henne att övernatta på kyrkogården för att tränas i att stänga spöken ute från sin själ och sig själv - ändå kommer hon ganska omgående i boken att inte vara ensam inne i sig själv. Nädå, här kommer att vara ett gäng själar som fortsätter att vara personer inne i henne, som pratar, argumenterar och dessutom lömskt ibland tar över Makepeace och tvingar henne att göra saker hon inte vet om, eller vill. De där dialogerna som sker inne i henne är ganska kul att läsa, faktiskt.

Men - det finns fler människor som är som Makepeace. En hel släkt, faktiskt: Fellmottes, vars bas är det stora godset Grizehayes. Fast de utnyttjar besattheten på mer ondskefulla vis, har läskiga riter för sig, utövar utpressning och tvång och gillar makt. Makepeace får inte reda på att hon är en Fellmotte förrän hennes mamma dör, eftersom mamman fram tills dess med alla medel försökt skydda Makepeace från Fellmottes och deras krav.

Nu kommer Makepeace trots allt till Grizehayes, och upptäcker snart att hon inte kan komma därifrån, någonsin. Hon har redan hunnit bli besatt av ett spöke, men får absolut inte låta Fellmottes veta det. Men hon är inte ensam - hon lär känna sin halvbror, James. Han är som hon, kan också härbärgera spöken och är också fången på Grizehayes.

Och så blir det alltså äventyr av, med elaka och/eller snälla människor, krig, flykt och besatthet av diverse mer eller mindre onda andar.

Hade jag läst den här boken innan det att jag läste Lögnernas träd hade jag tyckt mycket om den som ett bra äventyr, med roliga dialoger och en rolig idé, en spännande bok på alla sätt helt enkelt. Men nu väntade jag mig att få allt det fantastiska i Lögnernas träd en gång till, vilket jag inte fick, och är alltså lite onödigt besviken. Hardinge har förresten dragit ner på sin enorma fantasifullhet i detaljer och mystiska skapelser, och sånt som attackerande ostar och viner som hyser onda planer och alla andra fascinerande detaljer som förgyllde till exempel A Face Like Glass finns inte här. Visst är det en bra sak eftersom själva storyn och karaktärerna nu får lysa lite mer - men jag kan ändå sakna det. Hardinges kreativa skapelser och myller av knäppa grejer är så roliga att läsa om.

Titel: A Skinful of Shadows
Författare: Frances Hardinge
Utg år: 2017
Förlag: Macmillan
Köp den till exempel här eller här