I sju år har Scarlett skickat brev direkt till direktören för Caraval och frågat om han och hans fantastiska skådespelare inte kan tänka sig att komma till Trisda där Scarlett och hennes syster Tella bor. De får nämligen inte lämna ön, men om Caraval kom till dem skulle det bli "bästaste födelsedagen" för Tella. Ja, vi får läsa breven, men nej, får ingen vidare förklaring till vad "Caraval" är för något.
Till sist får Scarlett svar. Hon får både biljetter och en inbjudan att komma direkt till Caravaldirektörens egen ö för att delta i spelet (som det alltså är?). Fast... det borde vara helt kört eftersom hon ska gifta sig om några dagar, och inte kan sumpa sitt eget bröllop. Bröllopet är nämligen hennes enda chans att komma bort från ön Trisda och, framför allt, bort från sin far som är både guvernör och vidrig hustyrann.
Ändå är hon snart på väg till Caraval, tillsammans med systern Tella och sjömannen som hjälper dem att ta sig dit. Sjömannen heter Julian försvinner definitivt inte ur handlingen när han lämpat av systrarna vid den där ön. Nej, eftersom Tella inte hinner sätta sin fot på ön innan hon försvinner följer Julian med Scarlett för att hjälpa henne att hitta både sin syster och in i spelet.
Vad är Caraval? Jag begriper mig inte riktigt på det, och det stjälper boken lite för mig. Caraval är en illusion. Det är en hel stad. Det är ett spel, där vinnaren får "en önskning". Det är också skådespelare, tävlande, åskådare... ibland verkar de synas, de där åskådarna, ibland tror jag de åser det hela från sidan. Fast jag vet inte. Och det som händer i spelet/tävlingen/staden verkar ibland vara på riktigt, ibland som i en dröm. Väldigt mycket får jag känslan av en slags modern Alice i Underlandet, med händelser och miljöer som märkligt hoppar in i varandra så som drömmar gör. Men även om det är fascinerande miljöer som beskrivs och märkliga ting som sker, så ser jag inte syftet med det hela. Vad går tävlingen ut på? Hur funkar alltihop? De tävlande ska leta upp ledtrådar, men de Scarlett kommer på känns så slumpmässiga så jag får en högst oklar bild av vart allt är på väg.
Dessutom känns tävlingen nästan som ett irritationsmoment, eftersom Scarlett hela tiden är av med den där eländiga systern som måste letas reda på... fast till sist blir syster-letandet en del av tävlingen. Eller, det ÄR tävlingen att leta efter systern. Aha - ett mål! Är jag nöjd då? Nja. Jag tappar bort mig så i den där förvirrade drömkänslan att jag inte riktigt hittar rätt i boken igen. Inte heller får jag någon känsla för människorna i den - de blir ansikten som flyter förbi, eller som återkommer i olika kombinationer och betydelser. Någon som bara skymtar förbi i handlingen återkommer senare och har blivit någon annan. Någon dör. Eller kanske, för det är inte säkert. Ingenting är riktigt säkert. Är det en dröm? Eller ett spel? Är direktören, han som kallas Legend, med? Var är systern? Är skådespelarna på riktigt? Och bröllopet då, det finns ju en greve som väntar på att hans brud ska infinna sig... vad händer med det?
Även om det händer mängder av saker hela tiden så tappar jag riktning och styrfart och vet inte var jag är på väg, fastnar i förvirrande drömkänslan och tror inte jag gillar den här boken, faktiskt.
Titel: Caraval
Författare: Stephanie Garber
Originaltitel: Caraval
Översättning: Carina Jansson
Utg år: 2017
Förlag: B. Wahlströms
Köp den till exempel här eller här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar