Carolina summerar... 2017

Dags att se tillbaka på det gångna året! I början på veckan gjorde jag en bästa-lista på Kulturkollo, men här på min egna blogg struntar jag ganska mycket i det där "bästa" och väljer mina egna rubriker som jag brukar. Eller, ja, jag gör också ett försök att åtminstone utse de 5 bästa böckerna jag läst i år.

Jag upptäckte att mitt 2017 tydligen, mig ovetandes, har haft ett tema: Böcker Med Hundar I Viktiga Roller. Eller... har jag ens läst någon bok där det INTE förekommer någon hund? Högst oklart. I vilket fall som helst måste jag helt klart inleda min lista med ett helt gäng högljutt skällande individer:

Årets hundar: Dalmatinern Pongo och skotske terriern Tavish i Lucy Dillons Och så levde de lyckliga, plus förstås mopsarna i Allt jag önskade och terriern Minton (eftersom "Bad Minton!" när han var olydig, va?) i Hundar, hus och hjärtats längtan. Och när det gäller dalmatiners fick jag förstås mitt lystmäte i klassikern De hundra och en hundarna av Dodie Smith som överraskade mig både med hur rolig jag tyckte den var, och med att Pongo inte alls fick de där valparna med Perdita. Nejdå, han fick dem med sin fru. (hallå? men... filmen??)
Vi har Castor som trampar runt på heden i Håkan Nessers Levande och döda i Winsford, vi har Lily som till husses förtvivlan har en bläckfisk på sitt huvud (Rowley), och så har vi förstås den förfärliga robothunden i Bradburys klassiker Fahrenheit 451 som jag avskydde att lyssna på men som fortfarande stannar kvar i mitt huvud.
Nå - det var några av årets hundar, men nu är det hög tid att gå vidare till:

Årets attackerande ostar som vi hittar i A Face Like Glass, tillsammans med dolskt muttrande, hotande viner och ansiktsuttryck som kan köpas för pengar, och hur mycket annat intressant som helst, påhittat av Frances Hardinge, vilket för oss till:

Årets wow: Frances Hardinge. Böckerna, fantasin, språket, hatten, rösten, (hörde henne på bokmässan! flera gånger! pga..ja, wow!) ... alltihop. Vilket i sig för oss till:

Årets fruktträd: Lögnernas träd av.. jo, miss Slokhatt Hardinge ovan.

OK, jag ska bespara er haltande "vilket-för-oss-till"-övergångar mellan rubrikerna nu. Vi kör vidare bara rätt upp och ned:

Årets kemipristagare: Bibliotekarien Irene Hussvig i Blybröllop av Sara Paborn.

Årets färgexplosion: A Darker Shade of Magic av V.E. Schwab. Om man räknar vitt + svart + rött + grått som en färgexplosion, vill säga.

Årets "får varandra i slutet": Mary Balogh. Alltid. I år i till exempel Only A Kiss (där det symptomatiskt nog för mitt läsår dessutom finns med en hund. En hund med tvivelaktigt utseende, men dock en hund.)

Årets "Jag ska hämnas!": Mia Corvere i Nevernight Chronicles av Jay Kristoff.

Årets händelserikaste rymdresa: Den i Illuminae som typ fortsatte i Gemina och ändå inte är riktigt avslutad. Jay Kristoff (ja, det var här jag hittade honom) har skrivit tillsammans med Amie Kaufman, och måtte dessa två samarbeta mer och mycket i framtiden, för oj, vad de levererar bra grejer.

Årets engelskalektion: Tala långsamt. Tala tydligt. Tala som Stephen Fry när han läser Harry Potter.

Årets elevrådsmöte: Det i Hugo och kepskampen av Christina Lindström.

Årets i särklass jobbigaste huvudperson eller "Släpp loss din inre 3-åring!": Alix i I djurskepnad, första boken i Profetian om Cheysuli av Jennifer Roberson.

Årets pastor: Petter i Is av Ulla-Lena Lundberg.

Årets floskelmord: Elaka anteckningar + Jag hör vad du säger av Peter Du Rietz.

Årets biblioteksdate: Den i Karta för förälskade & andra vilsna av Johanna Lindbäck.

Årets lumpsamling: Den i Kåda av Ane Riel.

Årets post-it-lappar: I Ordbrodösen av Anna Arvidsson.

Årets obegripligaste hjortmask är definitivt den som tillverkas i Emperor of the Eight Islands  (Lian Hearn) eftersom dess ingredienser är... att upprepade gånger ha sex? Och när vi ändå är inne på ämnet "obegripligt": när en av magikerna i samma bok lackar ur, och samlar ihop all sin magi till en liten karamell, som han sedan (efter att ha myst runt med den i munnen ett par dagar) spottar in i huvudpersonens mun. Jo. Eller... nej. Tack, men nej tack.

OK - nu till de som jag nog tyckte var:

Årets fem bästa böcker (utan inbördes ordning):

Lögnernas träd av Frances Hardinge
Kåda av Ane Riel
Is av Ulla-Lena Lundberg
Karta för förälskade & andra vilsna av Johanna Lindbäck
Illuminae + Gemina av Jay Kristoff och Amie Kaufman (ja, ja, det blir väl sex böcker dårå...)

Till sist över till den enda statistikuppgift som förekommer i mitt bloggande:

Antal lästa böcker 2017: 137