Sagan om Isfolket 3: Avgrunden

Jag läser om hela Sagan om Isfolket, och den här gången bloggar jag om dem också. Ett kort inlägg om varje bok, och inläggen är fyllda av alla möjliga spoilers och avslöjanden eftersom jag skriver för de som liksom jag själv redan har läst och vill minnas tillbaka (kanske själva bli sugna på att också läsa om).

Så var det dags för Sol, Tengels systerdotter, att få sin bok. Och jag mindes den här som en av mina favoriter i serien. Jag gillar den fortfarande, men hade glömt bort en hel del i den, till exempel att den slutar så himla (och okaraktäristiskt) sorgligt. Dessutom hade jag glömt att den här boken även handlar om Liv, Siljes och Tengels biologiska dotter, som olycklig (eftersom hon tror att fosterbror Dag förlovat sig) rusar in i ett äktenskap som kväver och förtrycker henne. Så med jämna mellanrum i boken får vi läsa om hur hon försöker måla men inte får, försöker intressera sig för makens affärer men blir utskrattad, försöker starta något eget socialt liv men inte får, försöker tänka själv och visa intelligens men blir hånad och slagen. Det är Sol som griper in och räddar henne, när hon kommer tillbaka från sina egna äventyr i Köpenhamn och Skåne.

Sol, ja. Häxan, som bejakar sina egna mörka krafter och letar efter andra som är som hon, som älskar livet och vill prova allt, allt, men som bränner ut sig själv och dör innan hon hinner bli ens lite gammal. Sol har lärt sig mycket av gamla Hanna i Isfolkets dal, om örter och gifter och hur man gör en salva att smörja in sig med för att "åka till Blåkulla". Det är i den trancen eller vad det är (typ narkotikarus) hon kommer ner i den där "avgrunden" och har sex med Satan, och tycker så mycket om det att hon sedan aldrig kan hitta någon eller något som är som det. (hon hittar en person, men får reda på att han är den hon hatar mest i hela världen, nämligen Heming Fogdedräparen - tyvärr efter att hon haft sex med honom).
Och på jakt efter andra häxor som har samma krafter som hon själv så reser hon alltså runt i Skåne, och det är ju lite extra kul att läsa för mig. Brösarps backar, Romeleåsen, Tollarp, Linderödsåsen... Hon hittar dem till sist, häxorna, men de är bara tre, dessutom gamla och sjuka och inte så där värst skräckinjagande. Sällskapet i Skåne är annars knekten Jakob Skille (som sedan tar sig till Gråstensholm på friarstråt, och Sol ba: "men kan han inte fatta att slut är slut") och en 13-årig Meta som Sol plockar upp på vägen när hon förstår hur svårt Meta har det. För det där är Sol: häxa, och "ond" men samtidigt den som tar hand om dem som har det svårt och skyddar de sina med sitt eget liv.
Liv gifter sig (efter att Sol raskt haft ihjäl hennes förste make + svärmor) i stället med fosterbror Dag som numera är erkänd av mamma Charlotte Meiden, bor på Gråstensholm och studerar juridik i Köpenhamn. De får en son, Tarald, och Sol kommer en natt hem från sin flykt och lämnar den dotter hon fått (med den eländige Heming), Sunniva, innan hon låter sig själv bli tagen av alla de knektar som jagar henne som anklagad för häxeri.

Sa jag att jag skulle skriva "kort" om varje bok i serien? Hehe, trodde jag själv på det? Jag vet inte hur "kort" stavas ens.

Titel: Avgrunden
Serie: Sagan om Isfolket #3
Författare: Margit Sandemo