Sagan om Isfolket 5: Dödssynden

Jag läser om hela Sagan om Isfolket, och den här gången bloggar jag om dem också. Ett kort inlägg om varje bok, och inläggen är fyllda av alla möjliga spoilers och avslöjanden eftersom jag skriver för de som liksom jag själv redan har läst och vill minnas tillbaka (kanske själva bli sugna på att också läsa om).

I den här boken är vi mest i Danmark och Tyskland, och i början av det trettioåriga kriget (den delen när Danmark var med). Bland legosoldater och danska soldater finns en liten hop tvångsrekryterade norska soldater också, och givetvis har vi lite isfolkspojkar här: Trond och Brand (Ares och Metas söner) tillsammans med Jesper (son till Klaus, han som blev förförd av en 14-årig Sol). Och Tarjei (Tronds och Brands storebror) fångas också in av kriget när han är på väg till sina läkarstudier i Tübingen, och jobbar i stället som fältskär trots att han bara är 18 år. Han är ju en sådan lysande intelligent kille. Bra det, eftersom det är han som kommer att gräva ut en kula ur ryggraden på Alexander Paladin, den högadlige och ståtlige dansken som Cecilie Meiden blivit vän med när hon varit vid det danska hovet som barnflicka/guvernant.

Cecilie kommer tillbaka till Köpenhamn från jullov hemma i Norge. Hon är gravid och desperat eftersom pappan till barnet är hembygdens präst som hon bara tyckte synd om (och han är dessutom gift). Alexander Paladin hotas samtidigt till livet eftersom han om bara några dagar ska upp i rättegång pga misstänkt homosexualitet. Blir han dömd kan det bli dödsstraff, eller spöslitning följt av livstids fängelse. De två löser det hela genom ett fejk-äktenskap där Alexander ska ta på sig faderskapet för Cecilies barn, och hon försvara honom i rättegången så som varande ärbar och kränkt fru. När rättegången sedan går som en dans pga Cecilies strålande insatser drar Alexander ut i krig och blir skjuten, överlever men är förlamad i nedre delen av kroppen. När han kommer hem ger sig Cecilie fasen på att hon ska bota hans förlamning medelst egenhändig sjukgymnastik som inte ens är uppfunnen än. Detta lyckas hon fint med, med benäget bistånd av Tarjei som via ännu en blodig operation lyckas gräva ut den där kulan från Alexanders rygg (med fingrar och krokar), och Alexander kan snart gå igen. Hurra för det. I samma veva slutar också Alexander uppenbarligen att bli kär i män för att i stället bli kär i Cecilie och raskt befrukta henne så att hon i bokens slut föder tvillingar. Jahaja.

Brand och Jesper överlever kriget och lyckas ta sig hem, men Trond visar sig ha isfolksförbannelsen lite sådär dolt inom sig. Den vaknar till liv när han krigar loss och kommer på att det är rätt festligt det där med att skjuta människor. Hans ögon blir gula och hela han helt monstrig - tills Jesper råkar skjuta honom med det enda muskötskott han får iväg under hela sin krigskarriär.

Tiden är ca 1625-1630.

Titel: Dödssynden
Serie: Sagan om Isfolket #5
Författare: Margit Sandemo