Sagan om Isfolket 4: Längtan

Jag läser om hela Sagan om Isfolket, och den här gången bloggar jag om dem också. Ett kort inlägg om varje bok, och inläggen är fyllda av alla möjliga spoilers och avslöjanden eftersom jag skriver för de som liksom jag själv redan har läst och vill minnas tillbaka (kanske själva bli sugna på att också läsa om).

Redan här i fjärde boken börjar det här som jag sedan hela serien igenom brottas med under läsningen: hur alla är släkt med varandra, vilken generation som är vilken och hur snabbt tiden går tills den person jag nyss läste om i en bok redan några böcker senare har blivit mor/farförälder och senare igen har blivit till ett minne eller en legend. Och det är också här i fjärde boken vi för första gången får släkttavlan på försättsbladen, den som sedan blir så stor och omfattande att den knappt får plats i böckerna. Ännu är den överblickbar, för i den här boken handlar det om den tredje generationen, alltså Siljes och Tengels barnbarn. Och ännu försöker Sandemo berätta allas historia samtidigt, växelvis, men i slutet här så skriver hon något i stil med att "efter detta så splittras familjen ut i världen med olika öden". Och ja, det gör de, men det gör också att efter detta kommer varje bok att med nödvändighet mer koncentrera sig på en eller kanske ett par personer ur Isfolkssläkten och inte alla på en gång.

Men här ännu ett myller, alltså. Vi har Tarald och Cecilie, son och dotter till Liv och Dag, och deras (*får fundera igen*) syssling Sunniva, dotter till Sol. Vi har också Yrja, som inte alls är av Isfolket utan från Eiksholmen som är en gård där bonden enligt Sandemo "försöker uppfylla Guds krav på att befolka jorden helt på egen hand". Men Yrja är född samma natt som Tarald, och blir en av de fyra barnen i ungefär samma ålder som växer upp tillsammans. Yrja blir kär i Tarald, men han har bara ögon för sysslingen Sunniva, och de två blir i sena tonåren förälskade och Sunniva blir gravid. Det där är rena katastrofen, eftersom de bägge har anlag för "förbannelsen", och mycket riktigt: den som föds är Kolgrim, missbildad, mörk och med onda ögon och ond själ redan från början. Sunniva dör vid förlossningen. Sedan går några år när Tarald tycker synd om sig själv, Yrja fortfarande är kär i honom och Kolgrim gör sitt bästa för att riva Gråstensholm, innan Tarald äntligen friar till Yrja och de två blir ett par. Yrja föder Mattias, på juldagens morgon, och om Kolgrim kom ut stämplad som ond (stackarn är till och med döpt till "kol" = mörk + "grim" = ful) så strålar Mattias redan från början av Godhetens Ljus.
Lite vid sidan av detta har vi fått läsa om hur Cecilie Meiden tillbringat första vuxenåren med att flytta till hovet i Köpenham och vara hunsad barnflicka/guvernant åt de kungliga barnen i andra äktenskapet, och där blivit vän med en markgreve, en av kungens kavaljerer, som heter Alexander Paladin. Deras historia får vi läsa mer om i nästa bok.

Tiden är tidigt 1600-tal, fram till ca 1625.

Titel: Längtan
Serie: Sagan om Isfolket #4
Författare: Margit Sandemo