Bokbloggsjerka 13-16 juli - Recensioner

I veckans bokbloggsjerka ställer Annika frågan om jag recenserar alla böcker jag läser. Och ja, det gör jag. Varendaste en. Ända sen jag började jobba som barn- och skolbibliotekarie så har jag skrivit en A4-sida om varje barn- ungdomsbok jag har läst. Det är helt nödvändigt för att jag sedan ska kunna komma ihåg dem när jag pratar om dem för barnen. Jag kan nog inte kalla det för en recension, egentligen, för det är mer ett stöd för minnet. Först skriver jag lite eller mycket om vad jag själv tyckte om boken (det är ord och inga visor och inte avsett att läsas av någon annan) - sen skriver jag i punktform vad jag vill säga om boken när jag bokpratar om den. Jag för in alla titlarna i en liten databas där jag sen kan se när jag senast bokpratade om en viss bok för en viss klass så att barnen aldrig behöver höra om en bok mer än en gång. Efter att ha jobbat som bibliotekarie i 5 år så har jag nu över 1000 titlar i min databas och alltså över 1000 A4 med bokutlåtanden. Jag älskar att prata med barn om böcker och jag älskar mitt jobb och jag känner mig oerhört rik som har denna bank av bokminnen att använda.

Sen jag startade min bokblogg Carolina läser... i april i år så har jag även börjat skriva om alla böcker jag läser i den, alltså även de vuxenböcker och fantasyböcker som jag förut bara läste för mitt eget nöjes skull. Men jag skriver annorlunda när jag skriver om böcker i bloggen än för mitt bokpratande - här känner jag mer att jag skriver för andra vuxna och behöver liksom inte sälja in böckerna. Det är lite som att jag utvecklat det där första stycket i mina bokutlåtanden jag alltid skrivit och låtit det ta över helt och hållet. Bokutlåtandena jag använder i bokpratandet är en del av mitt jobb - bloggen är min fritid och där kan jag tycka och skriva vad jag vill känns det som. Det är så himla roligt och jag kan inte begripa varför jag inte började blogga för länge sen.

Jag har alltid skrivit utlåtanden även på de böcker jag tyckt varit urusla - för jag vill komma ihåg varför jag tyckte de var så urusla. En del böcker är så riktigt vedervärdiga så de vill jag inte ens bokprata om och det kan ju vara bra att minnas varför när man hela tiden struntar i en ganska ny bok i bokhyllan. Andra böcker inser jag att det kanske bara är jag som tycker de är dåliga men att andra kanske tycker de är bra. Eller att barnen jag pratar för gillar sånt som jag har glömt hur man tycker om. Och då pratar jag om dem i alla fall, och försöker i min "recension" plocka fram det som trots allt skulle kunna gillas i boken. Men i min blogg behöver jag alltså inte bry mig om vad andra vuxna eller vad barn tycker - här är det min åsikt som gäller och avskyr jag en bok så skriver jag det. Och varför.