Detta är andra boken om Maja Grå, och den skiljer sig ganska mycket från den första, Styggelsen (se här vad jag skrev om den). Styggelsen var ganska mycket två böcker, två historier där det som hände i den första delen mer eller mindre hemsökte Maja Grå som dök upp först i den andra delen. Döden på en blek häst är en, tät, berättelse som helt och hållet handlar om Maja Grå. Det drar mer åt deckarhistoria fast med mängder av övernaturliga inslag. Styggelsen var mer en "grymhetsstudie" som spillde över i hemsökelse och övernaturlighet. Jag har svårt att bestämma mig för vilken av böckerna jag gillar mest - den här är mer spännande medan den andra var smartare på något sätt. Maja själv får absolut mycket mer liv och djup i den här boken - första gången vi träffade henne var hon ganska otydlig. Hon såg sånt som inte andra såg, var mörkrädd och var ganska liknöjd med att jobba som städerska och i övrigt fick vi inte lära känna henne alls. Nu har Maja blivit en ung kvinna med hela livet framför sig, social, festsugen, väldigt begåvad i snabba små teckningar, en av de utvalda som får studera vid konstakademi i Oxford. Väldigt långt från liknöjd städerska i Skardala.
Det jag gillar allra, allra mest med den här boken är miljön: Oxford. Finns det någonstans jag skulle vilja leva ett tag så är det där. Jag vill inte bara komma dit som turist (fast, ja, jag hade inte tackat nej till en kort resa dit heller...) - en sån som Maja beskriver som får "stanna utanför" eftersom dörrarna till den riktigt riktiga Oxford-miljön bara öppnas för de utvalda. Och Maja är en utvald. Vi får följa henne in i det gamla, slitna, läskiga men ändå mysiga elevhemmet, in på obskyra klubbar, in på campus, in i matsalen där studenterna äter lunch, in i föreläsningssalen, in i ateljén där studenterna skapar konst. Det hänger gamla porträtt i hallarna, det är traditioner och gammalt, det är så väldigt engelskt. Hellberg får mig att se lokaler och miljöer utanför väldigt tydligt. Hon beskriver det så bra, tror det blir så där extra bra för att hon också beskriver hur det luktar. Då blir mitt intryck komplett.
Hit, till Oxford, kommer alltså Maja. Hon har fått ett stipendium och lyckats med konststycket att bli antagen till kursen narrativ illustration vid Mary Magdalene-institutet. Hon har dessutom fått boende på elevhemmet Mill Creek Manor. Redan direkt när hon anlänt på elevhemmet och tar sig en liten tupplur på sängen så kommer hennes mamma. Det är bara det att hennes mamma är död, nyligen brutalt mördad i Brighton där hon levt de senaste 10 åren. Så här är det hela boken igenom - när det borde vara lugnt och mysigt och avslappnat så kommer spökena. Och de är ohyggliga, beskrivna med vedervärdiga detaljer så vi ser dem framför oss. Att Maja fortfarande är vid sina sinnens fulla bruk är ofattbart. Vid något tillfälle vaknar hon till och med av att det ligger någon hos henne i sängen och trycker ut henne mot väggen. Någon som dog för 20 år sen. Efter ett antal kapitel sitter man på helspänn, för minsta ljud eller känsla är på något sätt en förvarning om läskigheter på gång. Rinnande kranar i badrummet...krafsande ljud från listerna...en vindil som om ett fönster står öppet...en skugga i rummets hörn som är för djup...
Mordet på Majas mamma är centralt. Vi förstår snart att även Maja är i fara. Men det är inte bara det - det är också något som hände på Mill Creek Manor för 20 år sen. Då hade ett gäng elever fest, och de hade - för att vara lite tuffa och skojiga - snott dit en gammal glasflaska från ett museum. En flaska som sades innehålla anden från en häxa som fanns för länge sen. Att öppna flaskan skulle innebära otur, och den var iskall att ta i. Eleverna öppnar flaskan och dricker upp innehållet, varpå alla kvinnliga festdeltagare dör. Några direkt, några något dygn senare... Och Maja, med sina mediala förmågor, får träffa dem.
Titeln på boken syftar på olika saker. Vi får läsa redan i början av boken att Majas mammas mördare sitter på en vit karusellhäst och väntar på sitt offer på piren i Brighton. Men Döden på en blek häst är även ett konstverk av William Turner som Maja står och betraktar på Tate Britain - hon inte bara betraktar det utan blir mer eller mindre helt absorberad av det faktiskt. Jag var tvungen att leta upp den på nätet:
 |
| Death on a pale horse av J.M.W. Turner |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar