I veckans jerka frågar Annika vilken som är den bästa respektive sämsta boken jag har läst i år.
Det borde ju vara lätt att svara på...men jag vill trycka in flera stycken i "bäst"-facket och det får jag ju inte. Rothfuss böcker om Kvothe bloggade jag om i förra veckans jerka så det blir tjatigt att ta upp dem igen även om de var bra. Murakamis Vad jag talar om när jag talar om löpning är nog en av de böcker som betytt mest för mig den senaste tiden vad gäller liv och drömmar - men egentligen tyckte jag nog inte överdrivet mycket om den när jag läste den.
Så bästa boken får bli: En dag av David Nicholls som jag verkligen, verkligen tyckte om. Kände igen mig. Grät. Blev helt dyster när den tog slut. Love!
Sämsta boken är inte heller lätt att utse - jag har blivit rejält besviken flera gånger i år på böcker jag verkligen sett fram emot men som inte alls var så bra som jag hade trott. Men den enda boken jag faktiskt har dödskallemärkt i år är en börja-läsa-bok: Rosa på en onsdag av Iben Harboe. Det är inte ofta böcker är så dåliga så att jag vill sätta en varningstriangel på dem men det här är en sån. Svårbegripligare bok får man leta efter - och då är den ändå tänkt till barn som är sisådär 7-8 år! Här kan du läsa vad jag skrev om den i bloggen.
Jag får kanske omvärdera mitt beslut att inte läsa En dag :) Blev inte helt förtjust i filmen, så jag tänkte att jag hoppar boken...
SvaraRaderaOch jag har inte sett filmen men har svårt att tänka mig att någon film kan göra den rättvisa - en av bokens största poänger är sättet den är skriven på och jag vet inte hur man kan fånga det i bilder. Fast å andra sidan är jag ingen filmmänniska överhuvudtaget och ser nästan aldrig filmatiseringar av böcker.
Radera