Det här är en annorlunda bok av Lin Hallberg. Jo, det förekommer förstås hästar i den. Och en hund. Och kattungar. Och kycklingar, och en sjuk trast, och lamm. Men ändå är det inte djuren som står i fokus här utan de är mer något som alltid finns med i huvudpersonernas värld, något man inte kan leva utan.
Det här är faktiskt, mitt i allt sprittande liv med sommarlov, blommor och kattungar, en bok om att dö. Och jag gråter faktiskt några tårar när jag läser de sista två sidorna som utgörs av de sista sidorna ur just Heddas egen bok som hon har skrivit över sommarlovet - även om de är tok-avancerade för att vara skrivna av en åtta-åring. Det är en oerhört vacker bok. Både handlingen om livet och om döden och om att dö - men också själva utförandet med fantastiska färgillustrationer på varje sida. Varje kapitel har ett eget blomster- eller naturtema. I början av boken är det vårblommor, sen är det olika sommarblommor, höstlöv eller sandstrand med stenar. Illustrationerna utgör dels en ram runt texten (det är här blommorna och naturen kommer in), dels bilder som illustrerar texten. Man blir helt enkelt glad av att bläddra i boken för den är så fin.
Det är ganska mycket text för att vara en Hcf-bok, men jag tror att även större barn har behållning av den och så är den alldeles perfekt till högläsning. Speciellt när man tänker på vad den handlar om.
Hedda (som precis slutar första klass i början på boken) brukar ofta vara hos sin mormor, som bor på en gård ute på landet. Så fort mamma och pappa ska göra "tråkiga saker" så får Hedda vara hos mormor. Hon älskar att vara där - det finns så mycket att göra. Mormor har många djur och arbetar med ännu fler djur eftersom hon är veterinär. Hedda brukar åka med henne på sjukbesöken.
Nu blir det bestämt att Hedda ska få bo hos mormor hela sommarlovet. Hon ska hjälpa mormor med alla djuren, bada mycket och lära sig hos rida hos mormors vän som har hästar. Allting är alldeles fantastiskt och idylliskt och kolossofialt Lindgrenskt. Om det inte vore för en sak. Mormor är hela tiden så trött. Hon behöver gå och sova titt som tätt, eller vila efter att de räknat lammen, eller låta bli att bada för att hon inte orkar. Till sist frågar Hedda henne vad det är som är fel. Är hon sjuk? Ja, mormor är sjuk och kommer inte att leva så länge att hon får se Hedda växa upp. Inte länge till alls, faktiskt. Det handlar om månader. Så vad Hedda och mormor gör nu under sommaren är att samla fina stunder och minnen. Varje minne får bli en pärla på det halsband som Hedda gör (och som hon har på sig i slutet på boken. Det är också det halsbandet som finns på utsidan).
Jag kan som vuxen störa mig lite på att mormor är så oändligt saktmodig och klok och vänlig. Inte en enda gång får vi se henne själv vara ledsen för att hon ska dö snart. Ingen panik, ingen smärta skildras, bara detta tålmodiga tröstande av Heddas sorg. Men det här är ju inte heller en bok om sorg för mig som vuxen som ändå kan tänka mig smärtan och paniken - det här är ju ett sätt att berätta om sorg för barn, om att dö när man är gammal och känner sig rätt nöjd med sitt liv även om det finns oändligt många saker och pärlor kvar som man skulle vilja uppleva. Ett trösterikt sätt att berätta. Mormor säger att hon kommer att finnas kvar hos Hedda, liksom att Hedda har på sig mormors stora tröja och är omsluten av henne.
Under hela sommaren skriver Hedda på sin bok. Hon fick en tom skrivbok av fröken när hon slutade ettan och ska skriva om sitt sommarlov i den. Det gör hon. Och så skriver hon om hösten och om mormor och om hur det var när mormor dog. När hon överlämnar boken till fröken har hon mormors stora tröja på sig. Och halsbandet med alla pärlorna.
För vem? 7 - 12 år
Här kan du se Lin Hallberg berätta om Heddas bok:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar