Doktor Glas + Historietter

Jag ville läsa om Doktor Glas - senaste gången jag läste den var när den var en måste-bok på gymnasiet, och då tyckte jag den var så tråkig att klockorna stannade. Det enda jag sedan dess har läst av Hjalmar Söderberg är novellen Pälsen, som är en av de bästa noveller jag har läst. Och det jag tänkte nu var att den där ekvationen går ju inte ihop - vilken Söderberg är den rätte? Pälsskrivaren eller tråkskrivaren??

Så gav jag den gode doktorn en chans igen. Och nu vet jag: det är Pälsskrivare Söderberg som är den äkte. Det är ju helt sanslöst vilket språk karln hade! Doktor Glas är en total njutning att läsa. Helt underbar, faktiskt! Och så annorlunda man läser böcker beroende på var i livet man befinner sig: det enda jag egentligen mindes från min gymnasiala läsning av boken var mordet på stackars pastor Gregorius. Men nu när jag läste om den som vuxen är det inte det som intresserar mig mest. Nej, det är doktor Glas själv! Hans funderingar över livet och över sig själv, hans funderingar över sin läkargärning (när han skulle kunna hjälpa någon men inte får, eller när han kan hjälpa någon och det ändå blir fel, funderingar över dödshjälp och abort). "Liv, jag förstår dig inte."

Och miljön! Det sommar-Stockholm han vandrar i! Och människorna han träffar och deras livshistorier!

Och så återigen: språket. Språket! Det är så... jamen kolla det här citatet. Finns det någon annan som kan gå i land med tilltaget att kalla den heliga skärgården för "kalops"???

"Egentligen var jag också bortbjuden till bekanta på en villa i skärgården; men jag kände ingen lust. Jag tycker inte så mycket om varken bekanta eller villor eller skärgården. Framför allt inte skärgården. Ett landskap hackat till kalops. Små holmar, små vatten, små bergknallar och små mariga träd. Ett blekt och fattigt landskap, kallt i färgen, mest grått och blått, och likväl inte fattigt nog att äga ödslighetens storhet."

I utgåvan av Doktor Glas jag äger finns även Söderbergs Historietter. Små pärlor är de. Ibland avgrundsdjupa, ibland bara träffsäkert roliga: att ha ett plank och en gammal rutten lyktstolpe att bli huvudpersoner i en berättelse på typ tre sidor... och få det att bli bra? Att i den även den ungefär tre sidor långa Spleen kunna beskriva meningen med livet??

Jag äger även Martin Bircks ungdom och Förvillelser, och nu ska jag jaga skärgårdskalops i dem också.

Titel: Doktor Glas + Historietter
Författare: Hjalmar Söderberg
Utg år: original 1905 + 1898, den här utgåvan 1991
Förlag: Bonniers (den här utgåvan)
Köp den till exempel här eller här