Evighetens långrandiga rand

Ett par veckor nu har jag haft Evighetens rand av Ken Follett i kindlen. Det är ju verkligen en tjockis som tar tid att läsa, men ännu längre tid tar det förstås om man hela tiden avbryter läsandet för att läsa andra böcker. Som jag har gjort. Gång på gång återvände jag till Kubakrisen och kalla kriget och Berlinmuren, läste lite men smet åter iväg till annat som romance och skräck för mellanstadiebarn, innan jag nu häromdagen insåg fakta: Evighetens rand är förbannat tråkig. Jag orkar inte läsa färdigt den. Ger upp efter lite mer än en tredjedel.

Och varför då, då? Jag gillade ju första boken i Folletts trilogi om 1900-talet: Giganternas fall, och tyckte om andra boken Världens vinter också. 

Det är flera saker. Främst är det nog att jag uppenbarligen inte finner den världshistoria som Follett väljer att ta upp som så där särskilt intressant. Klart jag fattar hur viktiga Kubakrisen, muren, kalla kriget och kampen för en medborgarrättslag var - men ligger nog för nära i tiden för att jag ska gå igång som jag kan göra på dammiga grejer som hände för flera hundra år sedan, eller på första världskriget. Jag vet inte, men Evighetens rand känns mest som en oerhört trist skollektion. Och där Giganternas fall säkert också var mycket skollektion men lyckades få liv ändå tack vare alla intressanta personer som Follett befolkade den med - där kraschlandar Evighetens rand. Karaktärerna är bara namn för mig, namn som råkar vara utplacerade i närheten av viktiga personer och händelsernas centrum, men som definitivt inte får liv. Inte heller vet jag vad som har hänt med berättandet - nu känns det mest som pliktskyldigt rapporterande.

Lite verkar det som att Folletts enda lösning på att få huvudpersonerna att leva upp lite är att låta dem ha sex - det trycks in hela tiden som någon slags försök att krydda all politik med lite hetta, men det blir så platt fall. För även här känns det som ett pliktskyldigt rapporterande, typ "X och Y lade sig på sängen, tog av kläderna, han kom in i henne. Det var skönt. De tog på kläderna igen och gick tillbaka till mötet (eller vad de nu gjorde innan). X undrade om han skulle få ligga med Y fler gånger." Och detta känslolösa alltså instoppat lite här och var utan att det tillför handlingen särskilt mycket. Möjligen kan jag få intrycket av att det första folk gjorde när de insåg att Kubakrisen skulle kunna störta världen i ett tredje världskrig var att hoppa i säng med varandra, så att de fick ha sex en sista gång i livet innan allt tog slut. Så var det kanske.

Sen är det så mycket som inte finns med i boken. Visst, en sådan här bok måste sålla i världshändelserna - men Europa bortom Berlin och muren finns knappt med. För att inte tala om andra kontinenter som Asien och Afrika. Det är amerikansk politik, amerikansk politik, rysk politik, amerikansk politik.... gääääsp. Dessutom hade jag gärna läst lite om vad som hände under de nästan tjugo år som gått från att Världens vinter slutade tills Evighetens rand börjar.

Nope, Evighetens rand, våra vägar skiljs här.

Titel: Evighetens rand
Serie: Århundradet #3
Författare: Ken Follett
Originaltitel: Edge of Eternity
Översättning: Peter Samuelsson, Lena Karlin
Utg år: 2014
Förlag: Albert Bonniers
Köp den till exempel här eller här