Människorna

Jagberättaren i den här boken är en vonnaderian, från en galax far far away, en utomjording alltså. Och han berättar det egentligen för sina med-vonnaderianer, som en slags förklaring på det han själv har gjort. Och på detta sätt får vi en slags utifrån-blick på människorna och jorden och våra liv här som blir så bra. Allt konstigt människorna gör, men också de bra sakerna, sånt som får den här vonnaderianen att ändra uppfattning om oss från rena löjet i början till en slags överseende kärlek mot slutet. Och vi som läsare får en funderare om oss människor som är både rolig och allvarsam. Egentligen är det här en djupt filosofisk bok, men den är inte det minsta jobbig att läsa. Bara tankeväckande.

Matematikprofessor Andrew Martin har ägnat en stor del av sitt liv åt att kunna bevisa Riemanns hypotes (nä, fråga för all del inte, men det handlar om primtal på något sätt) och har nu faktiskt lyckats. Det skulle innebära ett enormt språng framåt för mänskligheten: teknologi, rymdfärd och annat. Och det är människorna inte mogna för, bestämmer de där vonnaderianerna som blivit medvetna om upptäckten samtidigt som den skedde trots att de befinner sig far far away in another galaxy. Alltså har de blixtsnabbt ihjäl professorn och låter en av sina egna ta hans plats, i hans kropp, för att eliminera alla spår av den där bevisningen, och dessutom döda alla människor som ens anat att professorn var lösningen på spåret.

Vi får alltså läsa om den "nye" Andrew Martin som naken tar sig in till Cambridge för att leta upp professorns kontor och laptop, och som inte alls förstår att det skulle vara konstigt att gå runt utan kläder. Varför det? Alla människor är väl nakna under de där kläderna, vad skulle skillnaden vara? (senare funderar han mycket över allt som förpackas på jorden: människorna i kläder, maten i plast, åsikterna i formuleringar...)

Andrew börjar leva sitt eget liv, och funderar mycket över människorna under tiden (deras fulhet! deras primitiva teknologi! att behöva lägga tid på att ta sig till olika ställen...alltså, hallå?). Ju längre han tvingas bo med sin fru och son, desto mer engageras han i sitt eget liv, och med sin familj, och börjar inse att den riktige Andrew Martin inte var någon särskilt trevlig person - och varför.

Jag gillar den här boken väldigt mycket. I början trodde jag att det skulle vara eftersom det är så väldigt roligt att läsa om hur en utomjording betraktar människornas konstigheter, men ju längre jag läste och det roliga tonades ner för mer allvar desto mer tyckte jag om den för alla tankar den gav upphov till. Listan som boken i princip avslutas av, Råd till en människa i 97 punkter är från "nye" Andrew till sonen Gulliver, är liksom en fin sammanfattning av hela bokens höga och låga funderingar. Där kan man få råd som "var nyfiken" men också "en smörgås med jordnötssmör passar alldeles utmärkt bra till ett glas vitt vin".

Ett citat från förordet, om människorna:

Deras seder och bruk är också häpnadsväckande och gåtfulla till en början. Deras samtalsämnen rör väldigt sällan de spörsmål som de verkligen vill tala om och jag skulle kunna skriva nittiosju böcker om kroppsskam och klädetikett innan ni ens kommer i närheten av att förstå dem.
Åh, och vi får inte glömma Saker De Gör För Att Bli Lyckliga Vilka I Själva Verket Gör Dem Eländiga. Det är en oändlig lista. Den innefattar: shopping, titta på tv, få det bättre jobbet, skaffa det större huset, skriva en till hälften självbiografisk roman, uppfostra sina unga, få sin hud att se en aning mindre gammal ut, och hysa en vag förhoppning om att det kan finnas en mening med det hela.

Missa inte den här boken!

Titel: Människorna
Författare: Matt Haig
Originaltitel: The Humans
Översättning: Karin Andrae
Utg år: 2016
Förlag: Massolit
Köp den till exempel här eller här