Så inkonsekvent jag är? Om jag lyssnar på en ljudbok på svenska kan jag bli oerhört irriterad när uppläsaren överdramatiserar det hela, och ger de olika karaktärerna olika röster, överdriver dialekter, viskar, väser eller ger sig på att sjunga (tre gånger huuuuga för det där sista). Men om jag lyssnar på boken på engelska, och uppläsaren gör ungefär samma sak? Då är det tydligen helt OK. Om hen gör det bra. Och det gör Nigel Planer när han läser Discworldböckerna. Hans egen engelska är släpigt brittisk, men han kan förvandla rösten till ungefär vad som helst och vilken dialekt som helst verkar det som. (Det jag undrar när han läser är hur han kan hålla isär alla de där rösterna?) Till och med en gargoyles öppenmunnade väsande lyckas han få till (fast där blir det lite väl bra eftersom jag inte alls hör vad han säger...)
Nog om uppläsningen av denna bok. Jag gillar.
Handlingen i denna Discworldbok är i vanlig ordning helt urflippad och egentligen inte alls viktig: något som mest kan liknas vid ett gevär stjäls från museumet på the Assassins Guild, en "gonne". Denna gonne verkar sedan ha en egen vilja och få sina ägare att ha ihjäl andra människor. Döda kroppar hittas i Ankh-Morpork, och de eminenta (?) medlemmarna i the Night Watch försöker ta reda på vem mördaren är och vad det är som stulits från the Assassins Guild. Lord Vetinari ("the Patrician"), som är den som ser till att hela Ankh-Morpork-maskineriet rullar på, förbjuder dem uttryckligen att rota mer i fallet (eftersom det är det säkraste sättet att verkligen få dem att fortsätta även om det verkar farligt).
Ja, ungefär så. Och i och med detta får vi alltså följa diverse karaktärer som hänger ihop med the Night Watch, och karaktärerna är förstås de som gör den här boken läsvärd och rolig. Vi har till exempel de nya rekryterna Lance-constable Cuddy (som är en dvärg), Lance-constable Detritus (som är ett troll)(och dvärgar och troll hatar varandra)(givetvis paras därför Cuddy och Detritus ihop och får under mycket mummel och rolig dialog lära sig att samarbeta), Lance-constable Angua (som inte bara är kvinna utan också varulv...). Allihop ledda av Corporal Carrot (två meter lång dvärg med hög moral)(han är adopterad).
Och vi får besöka lönnmördarnas gille (där alla verkar helt snobbiga), clownernas gille (ledda av den förfärligt läskige Dr Whiteface), hundarnas gille (ja!), de okända tunnlarna under Ankh-Morpork och ett antal pubar (där kaffet verkar vara den starkaste och farligaste drycken).
Precis lagom roligt och trevligt. Och vi får veta att troll minsann också kan vara smarta - om deras hjärnor bara kyls ner några grader så.
Titel: Men at Arms
Serie: Discworld (här finns en föreslagen läsordning för den som vill men behövs egentligen inte)
Författare: Terry Pratchett
Ljudbok - uppläsning: Nigel Planer
Utg år: 1993
Förlag: Victor Gollancz
Köp den till exempel här eller här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar