fredag 27 december 2019

Acceleratitrilogin

Jag läste nyligen Arc of a Scythe-trilogin av Neal Shusterman, som jag tyckte väldigt mycket om (åtminstone bok 1 och 2). Och då påmindes jag om att jag för några år läste Teslas vind av samme författare tillsammans med Eric Elfman. Jag gillade Teslas vind för den var så smart gjord, med humor i precis min smak kombinerad med kul referenser och så en hel del vetenskapshistoria insprängt i det. Jag skrev ett inlägg om boken här på bloggen, där jag minsann också skrev att jag nog borde kolla upp den här Neal Shusterman lite mer, särskilt hans Unwind-serie. Det gjorde jag ju aldrig. Inte heller läste jag färdigt Accelerati-trilogin. Förrän nu, alltså.

Jag fick förstås läsa om Teslas vind för jag kom inte ihåg den så bra. Jag tyckte fortfarande om den, för precis samma saker: humorn, de knäppa uppfinningarna som Nick Slate först säljer på en fullständigt obegripligt framgångsrik loppmarknad, sedan inser att
uh-oh 1: borde nog inte ha sålt de där prylarna pga är ovärderliga uppfinningar av en viss Nikola Tesla, och uh-oh 2: de behövs för att rädda världen, och uh-oh 3: de kan vara fullständigt livsfarliga i fel händer, och uh-oh 4: de måste absolut räddas undan Accelerati-sällskapets kriminellt långa fingrar. Och sedan får Nick, hans familj och hans vänner rädda världen undan förstörelse och undergång i slutet av bok 1 för att ganska omgående...

... i bok 2, Edisons källare, fortsätta med att samla in de Tesliska uppfinningarna. Bok 2 är väldigt mycket en typisk mellanbok i en trilogi, och inte alls lika bra som vare sig första eller sista boken. Det som händer är egentligen bara att uppfinningarna samlas in, och vi får veta mer om varje uppfinning och vilka galna eller smarta saker den kan göra (alltid så skruvat vetenskapligt att det blir magiskt overkligt). Vi får också veta mer om det där Accelerati-sällskapet, vad de vill (tjäna pengar och inneha makt) och vem som står bakom dem (bokens titel kan vara en avslöjande ledtråd, även om personen ifråga borde vara väldigt död).
Teslas uppfinningar måste samlas in, eftersom de tydligen allihop hänger ihop i en jättestor och jättesmart super-uppfinning som också ska användas för... ja, att rädda världen. Igen. Fast på ett annat sätt den här gången.
Inte lika bra som de andra, alltså, men jag läste vidare mest pga humorn. Och så kom jag då till...

... bok 3, Hawkings korridor. Och om jag gillade bok 1 så älskade jag den här. Den är galet bra! Jag kunde absolut inte släppa den (och vilken tur att jag läste den när det var jul och ledigt från jobbet...)! Det är precis som om författarna tog ett djupt andetag under skrivandet av bok 2, samlade all humor, alla idéer och all spänning och bara lät det explodera i bok 3. Det är smarta referenser till allt möjligt, det är så mycket underbar humor (jag satt och fnissade ungefär på varje sida) och storyn... ja, nu blandas tidsresor in i det hela. Och en tidstelefon. Det blir omöjligheter och paradoxer och ännu mer vetenskapshistoria, och så ska då banne mig världen räddas ännu en gång. När det bara var några kapitel kvar av boken läste jag så ögonen gjorde ont, för hur skulle författarna få ihop allt det här? Det får de. Inga trådar lämnas lösa, och jag älskar när författare verkligen har en plan för sina kluriga stories.

Nu har jag läst hela trilogin, och jag är så glad att jag kom ihåg att göra det. Jag kommer nog att le varenda gång jag ser namnet Nikola Tesla och tänka att "hehe, om ni bara visste...". OK, jag vet att detta bara är ihopfantiserat av herrarna Shusterman och Elfman, men det är så himla bra ihopfantiserat...


Titel: Teslas vind + Edisons källare + Hawkings korridor
Serie: Acceleratitrilogin
Författare: Neal Shusterman & Eric Elfman
Originaltitel: Tesla's Attic + Edison's Alley + Hawking's Hallway
Översättning: Jan Risheden
Utg år: 2014 + 2015 + 2016
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den via Omnible

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar