Mina drömmars stad

Denna älskade och hyllade bok - vad skriver man om den, då? Jag läste den första gången när jag var någonstans i tonåren, och fortsatte sedan med resten av Stad-serien. Precis som med det mesta jag slukade på den tiden så har jag ytterst diffusa minnesbilder av vad jag då tyckte om boken. Det var nog mest ett sammelsurium av fattigdom och superi, att de bar tungt i hamnen, att Tummen var så jobbig när han hela tiden pratade om sin revolution. Och så att Henning dog. Det var nog mest hans död som var tydligast i minnet, och det jag har burit med mig i alla år sedan dess som mitt minne av Mina drömmars stad. Att Henning jobbade och slet, bar ohyggligt tungt varje dag och ändå inte fick pengarna att räcka till riktigt, och att han blev sjuk och dog innan han hunnit leva färdigt.

När jag nu lyssnade på boken, i en fullständigt mästerlig inläsning av Helge Skoog, var det första gången jag läste om den efter alla dessa år, och jag var nyfiken på hur jag skulle uppfatta den nu.

Ett myller. Fogelström är fantastisk på att dra in mig som läsare i det myllrande Stockholmslivet. Det rör sig liksom hela tiden - livet i hamnen, på krogen, barnen som leker på gatan, trängseln i rummet där Henning sover de första åren, strömmen av människor som drar ut över vattnet när de är lediga, finklädda människor som ska se på kungakröning, arga människor som protesterar mot lönesänkningar, horor som slitet flinar mot män som går förbi, trasiga barn som rotar i sophögarna, fulla människor som raglar fram. Det myllrar. Det lever! Men åh, så förtvivlat smutsigt och fattigt och förnedrande det är på så många håll.

Och Lotten! Henne kom jag mest ihåg som en ganska tjatig och överbeskyddande mamma till August. Men nu! Nu, när jag själv är vuxen och har barn, och vet att detta att skydda mina barn och att de får ett bra liv är det som är absolut viktigast av allt - nu ser jag henne. Som hon sliter! Som hon oroas! Som hon kämpar för att hålla smutsen och fattigdomen ifrån sig, sitt hus och sin familj. Så trött  hon är. Så modig och beundransvärd hon är! Att hon ändå orkar ta sig an Claras barn, att hon aldrig ger upp kampen om ett anständigt liv trots fattigdom. Som hon oroar sig för att Henning sliter för mycket. Åh!

Och så fint det är när Henning och Lotten blir kära i varandra. Det är så mycket sommarkväll och blyghet och så väldigt, väldigt fint. Och så får de varandra, och har ett alldeles lagom stort bröllop - och Lotten använder pengarna hennes mamma ville att hon skulle köpa en vit brudklänning för att köpa en praktisk byrå i stället.

Alla dessa människoöden! Clara, den levnadsglada! Clara, den slitna i cigarrbutiken. Annika, med drömmarna! Annika, som lever sin dröm men är ensam och full av längtan. August, som byter liv. (och oj vad jag grät när Lotten vinkade adjö till honom när han åker iväg med ångbåten till sitt nya liv)

Detta är en helt fantastisk bok. Ändå, trots allt jag nu uppfattar och tycker om när jag läser den, så är det fortfarande så att när jag tänker på Mina drömmars stad, så är det för mig berättelsen om ett liv som blev alldeles för kort. Åh, Henning...

Titel: Mina drömmars stad
Serie: Stadserien, bok 1
Författare: Per Anders Fogelström
Utg år: orginal 1960, ljudboken 2004
Ljudbok - uppläsning: Helge Skoog
Köp den till exempel här eller här