Ljus som varit dolt

Lianne har levt hela sitt tolvåriga liv i det väldigt vanliga samhället Götaboda. Hon går i skolan, älskar att spela fotboll och att gå i skogen, och bor med sin mamma. Hennes pappa dog innan hon föddes.
Men nu flyttar hon och mamma Lillevi till en annan stad eftersom mamman har fått ett nytt jobb där. Det är staden där mamman är född: Nordherby, och mamma tycker att det ska bli roligt att visa Nordherby för Lianne - fast hon är rätt nervös för vad dottern ska tycka. För Nordherby är inte ett lika vanligt samhälle som Götaboda.

Det ligger inte ens i vår egen värld.

Via en magisk portal går flytten, och Lianne sover och vet ingenting. Allt i Nordherby ser väl ut ungefär som i vilken stad som helst och Lianne hjälper mamma att packa upp flyttlådorna och komma i ordning.

Det är inte förrän hon börjar skolan som hon märker någon skillnad, och då först när de på lektionen ska rita upp en världskarta. Eleven som går fram till tavlan och ritar den måste ju vara helt rubbad, anser Lianne - han ritar ungefär sex bollar och en prinskorv. Och läraren tycker han gör helt rätt!

Jomen. Lianne befinner sig på Advel, ett av de sex kloten i Den Goda Cirkeln, och här finns inga vanliga människor. Här finns häxor. Män och kvinnor är häxor. Och hon har seriösa problem med att

1. förstå att det är sant och att hon är i en annan värld
2. bli en av alla på skolan för alla de andra...
3. ...kan magi, sånt som telepati och mer, sedan barnsben och det kan inte Lianne.

Detta utvecklar sig till en berättelse som jag tycker en hel del om att läsa. Allra mest gillar jag att läsa om livet på Den Adveliska skolan för den Goda världens barn - ämnena de läser och övningarna de gör. Ganska mycket Hogwarts-känsla där. Jag gillar också att läsa om Liannes utveckling, och om hur hon trots allt får en hel del vänner på skolan.

Den Goda Cirkeln-världen ser ut precis som vår (ja, förutom det att solskenet är något som en häxa står och skapar varje dag, och att folk telepaterar med varandra i stället för att skicka mess, och att resande sker med hjälp av typ dinosaurieliknande flygande varelser). Där finns bilar, läxor och lasagne till middag. Jag gillar det i vissa delar, eftersom det gör det hela lättare att se framför sig. Men samtidigt som jag gillar det så blir det också svårt för mig att acceptera det magiska, och fantasyinslagen. För mig har det alltid varit svårt att acceptera magi i vanlig verklighet (Cirkeln och såna där böcker) och jag har aldrig riktigt gillat portal-fantasy heller. Det blir fel för mig när det finns både bilar och eldklot, TV och svärdsfäktning. Samtidigt. (fast jag är inte konsekvent - i Harry Potter funkar det) Det magiska blir mer fånigt än fascinerande. Jag är kluven till det realistiska här, alltså.

Sedan funderar jag över hur ondska och de onda skildras här. De är helt ansiktslösa, och är liksom bara De Onda som ska hållas kort och givetvis besegras i de återkommande krig som kommer så fort de Onda tänker sig att invadera Den Goda Cirkeln lite. Jag är alltid intresserad av att läsa om ondska och om onda människor, vad ondska är och vad som driver människor att begå onda handlingar - men här blir det bara en svart och anonym vägg. På denna sidan finns de goda - på andra sidan de onda. Vad det är som gör dem till onda och varför de är så himla onda får jag aldrig reda på. Jag hade velat läsa mer om dem, kanske fått följa några karaktärer på den "onda sidan" för att se vad som drev dem. Detta störde mig ganska mycket igenom hela boken, men mot slutet fick jag faktiskt en viss förklaring på varför de skildrats på det viset, och en möjlig öppning mot något annat i de fortsättande böckerna om Lianne.

Här finns en riktigt bra och intressant story - men vad jag allra helst hade velat var att den hade koncentrerats. Boken är på ungefär 450 tättskrivna sidor och jag tycker att den kunde kortats ned med åtminstone en tredjedel. Som det är nu så drunknar storyn i allt för många ovidkommande händelser som drar ner tempot. Överhuvudtaget tror jag att en rejäl redigering hade höjt den här boken till något verkligt bra. Här finns en hel del talspråkliga vändningar och lite omständliga dialoger som kunde friserats.

Men helhetsintrycket är trots allt bra. Jag gillar Lianne, Iam och deras vänner, och jag vill veta mer om hur det egentligen är på Malmundo-klotet.

Titel: Ljus som varit dolt
Författare: Hanna Höglund
Utg år: 2014
Förlag: Vilse förlag
Köp den till exempel här eller här