Siege and Storm - eller Vad hände nu?

Jag jublade ju häromdagen över att jag läst första boken om the Grisha: Shadow and Bone? Att det förvisso var något av en standardfantasy, men att jag ändå tyckte mycket om att läsa den, och särskilt mycket om the Darkling. 

Jag kastade mig ganska omgående över den andra boken i trilogin: Siege and Storm. Och den började mycket bra, med ännu en älskansvärd rogue-typ: sjörövaren (eller kaparen som han själv hellre säger) (alltså på engelska pirate eller privateer) Stormhund som blandar sig i handlingen ganska ordentligt. Det jagas sjöodjur och skjuts med kanoner och Alinas kunskaper i att åkalla ljus ökas dramatiskt. Hon har dessutom lärt sig att göra lite mer avancerade grejer med ljuset än bara "lite trevligt cozy solljus".

Men sedan, efter att all inledande dramatik lugnat ner sig och huvudpersonerna (bokstavligen) har landat? Sedan bara dör allting och hela boken faktiskt. Det reses ännu en gång över hela kontinenten. Det planeras. Det intrigeras. Det ältas. Och det händer iiiiiiingentiiiiing (utom de sista kanske trettio sidorna då allt händer på en gång).

Hela boken är fylld med megatråkigt kärleksgnabb. Alina och Mal är ett urtråkigt kärlekspar. Hon bara ältar sina misstag och allt hon nog inte kommer att klara av. Han är helt missnöjd med hela livet i allmänhet och med Alinas stjärnstatus i synnerhet. Om nu HON ska vara ljusdrottning, bestämma saker och vara viktig - vad ska då HAN vara? Någon sketen kapten för hennes  livvakt? Va? Vavava? Sida upp och sida ner går Mal omkring och ser ut som ett åskmoln och tycker synd om sig själv, och är svartsjuk på Alina så fort hon överhuvudtaget närmar sig någon person av manskön. Jag vill bara ge honom en rak höger och sedan se honom avlägsna sig för alltid. Hur farligt är det då, att det är HON som är den viktiga? Skaffa dig ett eget liv, killen. Hade DU varit hjälten, och den med de magiska egenskaperna som skulle regera och rädda hela världen så hade du säkert inte tyckt det var så konstigt om Alina bara följde med dig på ett dekorativt och beundrande sätt?

Pirat-Stormhund är en intressant karaktär, prins Nikolai likaså. Givetvis fortfarande the Darkling. Men de krossas totalt av Ointressanta Kärlekskäbblandet som tar upp 90 % av den här boken.

Blöh. Blöh!

Jag måste ändå läsa tredje delen, eftersom jag måste veta hur det går. Det hade dock inte gjort något om Bardugo hade inspirerats lite av George R.R. Martin när det gäller huvudpersonshantering.

Titel: Siege and Storm
Serie: The Grisha, bok 2
Författare: Leigh Bardugo
Utg år: 2013
Förlag: Henry Holt Company
Köp den till exempel här eller här