Vi har Don Tillman, forskare i genetik. Oerhört smart är han men helt utan social kompetens. Han måste liksom lära sig hur social samvaro går till utantill, så som att "nu förväntas vi hälsa på varandra med ett handslag i si och så många sekunder och med det trycket", och "min blick ska möta den andres blick i så många sekunder och min blick bör inte landa på kvinnors överkropp". Han kan utföra socialt samspel men han förstår det inte. Han avskyr kallprat och förstår inte vitsen med att prata om annat än det man egentligen vill ha reda på. Han delar in sina dagar i detaljerade minutscheman, och han har ett fast veckoschema för sina middagar. Blir det någon förändring i dags- och veckoschemat blir han irriterad, men räknar blixtsnabbt om det i huvudet (sexton förlorade minuter här kan jag ta in om jag förlägger morgonens joggingtur lite tidigare och tar aikidoövningarna innan sängdags i stället).
Han är en otroligt fascinerande människa att läsa om, och är trots sina sociala problem mycket sympatisk. Dessutom har jag själv en son som i mycket liknar Don, även om han inte är på långa vägar så extrem som honom. Men just det här att mekaniskt behöva lära sig beteendemönster utantill - det känner jag igen och jag fullständigt älskar att läsa om hur Don tänker.
Och in i Dons liv kommer då Rosie. Hon skakar om honom i grunden. Får honom att lyssna på musik, ändra i sina minutscheman, förstå att det kan vara roligt att välja ut en scarf i en välsorterad scarfaffär. Får honom att känna sig lycklig för sådant han aldrig förut upplevt eller förstått. Och det är just alla de där tillfällena, de små små detaljerna som ju egentligen inte är några stora händelser men som har enorm betydelse för Don. Att dansa, och känna att kroppen rör sig i takt med musiken. Att lyssna på Rolling Stones i en nercabbad bil. Att äta brunch helt utanför minutschemat. Att känna lycka.
Och den är så rolig också, boken. Jag har skrattat och suttit och smålett, och vid några tillfällen bara suttit och "nej nej nej" för det har blivit så extremt pinsamt. (Don och skelettet på golvet och dekanen...)(Greaserörelserna)
Så, en feel-good-bok som har så mycket mer än det. Möjligen kan detta vara årets bästa bok för mig.
Titel: Projekt Rosie
Författare: Graeme Simsion
Originaltitel: The Rosie Project
Översättning: Marianne Mattsson
Ljudbok - uppläsning: Mattias Linderoth (och han läser den utmärkt)
Utg år: 2014
Förlag: Bokförlaget HörOpp
Köp den till exempel här eller här
Den här läste vi i min bokcirkel och alla gillade den! :)
SvaraRaderaJa, det här kommer att bli en sån där bok som jag rekommenderar till alla som kommer till biblioteket och frågar efter "något bra att läsa" :)
Radera