Att inte vilja se

I denna den fjärde boken i Guillous 1900-talsserie, eller Brobyggarkillarna Lauritzen & Co, hade jag allra helst velat att nästa generation Lauritzen skulle stå i centrum. Lauritz och Oscars barn - dessa intelligenta, tvåspråkiga, moderna och überbegåvade varelser. Därför blev jag i början oerhört besviken på boken som tydligt parkerade Herr Patriark och Familjeöverhuvud Lauritz Lauritzen som väldigt central huvudperson. Ännu argare blev jag när denna Herr Rike och Mäkte Patriark körde lilla-vän-metoden till höger och vänster, och överlägset löste både det ena och andra "lilla problemet" med feta checkar ur sitt checkhäfte ("och så talar vi inte mer om den saken"). Jag ville inte läsa  om honom och hans små stormar i vattenglaset. Jag ville läsa om kriget.

Men boken tog sig betydligt. Väldigt, faktiskt, och jag tror nog att den är den boken jag gillar mest i serien förutom den första Brobyggarna. Kriget kommer till Lauritz, hur mycket han än försöker gömma huvudet i sanden,  och livet kommer till Lauritz med ett antal käftsmällar. Och jag tror att jag får en ganska bra bild av hur det var i Sverige (i vissa exklusivare miljöer, förstås) under andra världskriget.

Men det är klart - boken igenom blir jag oerhört irriterad på det här att: ja, det är krig, och det är ransonering, men det gäller inte oss så mycket ändå. Vi kan fixa vad vi behöver från svarta börs-marknaden, för vi är rika vi. Vår vinkällare är så välförsedd att vi klarar oss, och det ÄR viktigt att hitta rätt vin till den där olagligt inköpta kalvsteken. För att inte tala om det världsomstörtande i att  hitta ett vin som passar att dricka till lutfisk. Det är stora ting, det.

Men, som sagt, jag fann att jag ändå gillade boken mer än de bägge föregående. Det är inte fullt så många djupa idé-diskussioner om nätterna och kulturella tidsmarkörer, utan mer karaktärer och liv och dramatik. Och så har jag en känsla av att Guillou inte är färdig med den här tidsperioden. Att han nog återvänder till andra aspekter och andra personers upplevelse av andra världskriget i nästa bok, och att det är därför han så konstant sätter Lauritz i centrum i den här. Jag bara spekulerar och hoppas, men bokens slut pekar mot att det skulle kunna vara så.

Titel: Att inte vilja se
Serie: Det stora århundradet, bok 4
Författare: Jan Guillou
Utg år: 2014
Förlag: Piratförlaget
Köp den till exempel här eller här