Den hemsökta skogen är femte boken i serien Spejarens lärling som vi under en ganska lång tid har haft som högläsning hemma. Men nu får det vara slut på högläsandet av de här - de är bra på alla sätt och vis men barnen har ledsnat på Will, hur fantastiska hans ponny och hund än är och hur duktig grabben än är på att skjuta med pilbåge.
Grejen är nämligen den att åtminstone den här boken är så himla omständligt skriven i långa partier där det egentligen borde vara spännande. Sånt där gör inte så mycket när man läser en bok tyst, för då kan man snabbt skumma förbi sånt som blir för utdraget eller tjatigt och hoppa på de gosiga bitarna. Men vid högläsning? Och så högläsning för två tonåringar, som utan minsta barmhärtighet rackar ner på detaljer i boken som inte skulle funka i praktiken? Nope.
Ta bara en sådan grej som när Will och två till ska göra en hastig och helst hemlig flykt från fästningen Macindaw. Smyga sig ut, hämta några hästar och så fort som fasen sticka ifrån stället innan de blir upptäckta. Vet ni - den där hemliga flykten håller på i flera kapitel. Hur de går nerför trappan, hur de går ut från dörren och kollar var vakterna står, vem som stöttar den dödligt förgiftade killen i gänget, hur stallet ser ut, var hästarna står, vilka hästar de väljer och färgerna på dem, hur de sadlas och packas och tränsas och tystas och hur först en kille sätter sig upp, och sedan den andre och sedan Will och så vilka hästar Will håller tyglarna på....och så vidare i all evinnerlighet tills ungefär alla vakterna på fortet har vaknat och för länge sedan upptäckt dem. Mina barn bara dog av leda, och påpekade lite fränt att "Gandalf minsann bara slänger sig upp på Skuggfaxe inne i stallet och rider iväg på några sekunder, va. Sekunder! Det ska vara action!"
Eller på ett annat ställe där Will ska rädda en tjej ur ett låst tornrum, och de ser hur nyckeln börjar vridas runt i dörren. Någon är på väg in! Tiden är ute! Stor dramatik! eller...nej. För nyckeln börjar vridas om och då börjar Will packa ihop utrustningen, och fundera lite över skurkens planer, och diskutera dem med Alyss, och fundera på vad de ska göra vidare innan han påbörjar utklättring genom tornfönstret samtidigt som han ytterligare förmanar Alyss om vad hon ska göra nu och sen och i morgon och... Jag lovar: det går tre sidor i boken från det att nyckeln började vridas om i låset tills det att dörren faktiskt öppnas.
Som sagt - det funkar vid tyst läsning. Och jag ska nog läsa resten av böckerna i serien själv. Men högläsning för två skoningslösa tonåringar, vana vid filmaction, datorspel och kritiskt tänkande? Nej. Igår började vi läsa en skivvärldsroman av Terry Pratchett i stället. Det blir nog bra.
Titel: Den hemsökta skogen
Serie: Spejarens lärling, bok 5
Författare: John Flanagan
Orginaltitel: The Sorcerer in the North
Översättning: Ingemar Wennerberg
Utg år: 2009
Förlag: B. Wahlströms
Köp den till exempel här eller här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar