lördag 27 december 2014

One for the Money

Första boken om Stephanie Plum, One for the Money, har legat i min läsplatta sedan i somras tror jag, utan att jag har kommit igång med att läsa den. Det var något där på de inledande sidorna som störde mig. Men nu gav jag den en chans - Stephanie Plum ska ju vara rolig, tuff och prisjägare i en herrans massa böcker, tror det handlar om tjugoen eller tjugotvå stycken eller så nu (alla med sin ordningssiffra i titeln på något sätt). Och jag gillar långa serier med lättlästa böcker.

Men jag vet inte. Nog kommer jag säkert att läsa någon bok till om Stephanie Plum, men det är inte så att jag har kastat mig över del två eller tre efter läsningen av One for the Money. Det är småroligt ibland, rätt spännande ibland, men på det hela taget är det här nog inte riktigt min grej faktiskt. Jag vet inte riktigt vad det är som inte klickar mellan Stephanie och mig. Inte riktigt min humor, kanske? För många uppräknanden av vad hon tar på sig varje morgon? Att miljön, amerikansk stad, ger mig rysningar? Förlåt, jag vet inte varför, men jag klarar nästan aldrig av att läsa om überamerikansk miljö som den här. Får lila utslag av den, faktiskt. Jag måtte ha varit med om något i något tidigare liv som gett mig denna aversion mot amerikanska miljöer, för annars har jag ingen vettig anledning alls.

Stephanie Plum hoppar på ett jobb hon egentligen inte alls klarar av. Hon ska jaga fatt på människor som blivit frigivna mot borgen men som sedan inte dykt upp när det är dags för rättegång. Hittar hon dem får hon pengar (procent i borgenssumman eller vad det är, fattade inte riktigt det där) - lite pengar om det handlar om någon vanlig småförbrytare, stora pengar om det handlar om rejäla skurkar. Prisjägare, alltså. Hon tar jobbet eftersom hon är arbetslös och i desperat behov av pengar, och tänker sig klara det på ren envishet. Men hon är rädd för skjutvapen, är inte särskilt stark, kan inte slåss, verkar inte smartast av alla direkt, och hamnar mest i farliga situationer när hon försöker fånga de där skurkarna. Jag antar att hon kommer att bli bättre på sitt jobb framöver i serien (hoppas det i alla fall), men som det är just nu ringer hon mest efter hjälp av andra när hon får problem. Det där stör jag mig på en hel del. Det är väl bara på ett enda ställe i hela boken (när det verkligen gäller, faktiskt) som hon kan göra något själv för att lösa situationen - annars är det mest av typen Tuffa Stephanie Gör Något Oövertänkt Och Livsfarligt Och Får Ringa Till En Verkligt Tuff Kompis (läs man) Som Får Rädda Henne. Tror faktiskt att detta stör mig så pass mycket att det sen hur kul det än är och hur spännande det än är så gillar jag det inte.

Hur är det senare i serien, ni som vet? Måste hon fortfarande ha Ranger och Morelli inlagda som kortnummer på mobilen för att klara sig ur alla kinkiga situationer? Eller blir hon en tuff prisjägare på egen hand?

Titel: One for the Money
Serie: Stephanie Plum, bok 1
Författare: Janet Evanovich
Utg år: 1995
Förlag: St. Martin's Press
Köp den till exempel här eller här


2 kommentarer:

  1. Tönt. Förlåt, men tönt! "jag får lila utslag, faktiskt".. TÖNT

    SvaraRadera