Vi

Den här gillade jag  nästan lika mycket som En dag. Jag rusade igenom den på något dygn, bara. Kapitlen är ofta väldigt korta, och då är det lätt att hamna i bara-ett-kapitel-till-loopen. I början störde jag mig faktiskt en del på de där korta kapitlen och undrade varför - varje gång det bara hade behövts ett nytt stycke i boken så byttes det kapitel, och Nicholls har pressat in hela 180 kapitel på 421 sidor. Men jag kom över det ganska snabbt och började bry mig om Douglas, Connie och Albie i stället.

Boken börjar med att Douglas fru Connie väcker honom mitt i natten och berättar att hon tror hon vill att de ska skiljas. För honom kommer det som en blixt från en klar himmel - varför då? Sonen Albie ska precis flytta hemifrån, och det är nu de bägge ska återta sina liv, njuta och bli gamla tillsammans ju? Men nej - hon har länge känt att hon vill leva ensam igen och att bli gammal ihop med Douglas vill hon inte höra talas om. Resan, då? undrar Douglas. Deras Stora Europaresa de skulle göra tillsammans alla tre, innan Albie flyttade? Med alla bokningar, museumbesök och minutiös planering av resrutt och allt? Ska de bara ställa in den, va?

Nej. Resan ska ändå bli av. En sista familjegrej innan de tre skiljs åt. Douglas tänker att det är hans chans att få Connie att förstå att de två hör ihop för resten av livet. Hur roligt de har, hur bra de passar ihop, hur otänkbar en skilsmässa ändå är.

Och de reser, och vi får följa med. Samtidigt som resan skildras får vi genom många återblickar läsa om Douglas och Connies liv ihop. Hur de träffades, blev kära, gifte sig, fick barn. Om lycka och sorg, vardag och fest, gräl och skratt. Och ju längre boken framskrider, desto mer förstår jag alldeles precis varför de har det som de har det, och varför Connie tycker att de ska skiljas. Ändå står jag hela tiden på Douglas sida, för åh, vad jag gillar honom! Han planerar sönder den där resan, vill så mycket, vill att Albie ska titta ut på andra världskrigets slagfält istället för att glo ner i mobilen, vill hitta den där magiska känslan som alltid finns i alla böcker men sällan i verkligheten, vill återuppleva och upptäcka, visa Albie den kulturella världen (men han vet redan allt om den och vill inte ha sin jobbige pappas hjälp alls, tack så mycket). Framför allt vill han förstås att Connie ska komma ihåg vilket fantastiskt par de är tillsammans och att de ju alltid har det så kul och intressant ihop.

Det går åt fanders. Egentligen redan på tåget på väg ut ur London, men alldeles åt fanders går det i Amsterdam där Albie inte längre vill följa med på Douglas och Connies Stora Resa utan sticker ifrån dem tillsammans med en dragspelande tjej han precis träffat. Och vad än Douglas gör så blir det garanterat inte få-Connie-att-inte-vilja-skiljas-längre-effekter av det.

Jag gillar att läsa om själva resan, som känns så äkta och som något jag själv skulle vara med om. Skavsåren, de sunkiga hotellen, turistköerna...inte alls som de rosenskimrande drömmarna. Mina egna resor verkar nämligen aldrig vara som de i böckerna utan mest bestå av förvirring, svett och oro. Jag gillar att läsa om Douglas och Connies äktenskap och liv. Väldigt mycket gillar jag det. Men allra mest tror jag att jag gillar att läsa om Douglas och Albies far-son-förhållande. Eller, icke-förhållande snarare. Hur det där börjar redan när Albie är bebis, treåring, sjuåring... Hur Douglas går och väntar på att han ska bli lite större och mindre beroende av sin mamma, så att han kan träda in som Den Fantastiske Pappan och ut och fiska med sin son, liksom. Men den dagen kommer aldrig, och nu är Albie sjutton och tycker att allt hans pappa gör är fel, och att hans pappa tycker att allt han själv gör är fel och dåligt.

Helt förutom liv, förhållanden, barn och resande så finns det väldigt mycket som är roligt att läsa om också. Jag säger bara: händelsen med den parkerade cykeln i Amsterdam. Trång cykelparkering, dominoeffekten och ett gäng imponerande bikers som kommer ut från en bar. Jojo. Det har jag själv aldrig varit med om på någon av mina resor, och det är jag djupt tacksam över.

Titel: Vi
Författare: David Nicholls
Orginaltitel: Us
Översättning: Åsa Brolin
Utg år: 2014
Förlag: Printz Publishing
Köp den till exempel här eller här