Drums of Autumn

Spoilervarning! Läs inte detta ifall du inte har läst de tre föregående delarna i serien!

Det är nybyggarliv i denna den fjärde tegelstenen i Outlander-serien. Claire och Jamie har lite lätt oplanerat landat i kolonierna, och där reser de norrut ett tag innan de hittar en fin plats i North Carolinas vildmark där de bestämmer sig för att stanna, bygga en stuga och vara sina egna. Och hela bokens alla tusen sidor eller vad det är (läste den som e-bok på min Kindle som glatt trumpetade ut att den bestod av 1300 sidor, men jag tror inte min Kindle kan räkna särskilt bra. Knappt tusen sidor pappersbok, kanske?) handlar om detta nybyggarliv på Fraser's Ridge där det växer vilda jordgubbar.

Det skulle möjligen kunna uppfattas som något enahanda? Men nej, nej och åter nej. Jag älskade faktiskt läsningen av den här boken! Gabaldon skriver så mycket och omfattande att hon tydligen har svårt att ha en handling med ett klart driv mot ett slut - istället skriver hon ett antal episoder och scener som hänger ihop därför att de handlar om samma personer i samma miljö. Det är lite som att läsa en såpopera med Claire, Jamie och deras familj som huvudpersoner, med ett antal spännande avsnitt. Och det är det jag gillar med den här boken, eftersom jag är så förtjust i de här personerna och tycker mycket om varje enskild episod för sig. Återigen får Gabaldon mig att vara i den där historiska miljön, och hon befolkar den med personer som känns så väldigt levande.

Nybyggarliv, alltså. Att hitta en skallerorm inne på dasset, att hinna bygga en ordentlig stuga innan första vintern kommer, att lära känna irokeserna i en rätt närliggande by. Att behöva vara skräckslagen när mässlingen bryter ut som en pestepidemi och att vara lika skräckslagen inför en kommande förlossning. Att vara nästan hjälplös när någon i familjen försvinner i skogen eftersom det inte finns några helikoptrar och skallgångskedjor att tillgå. Att vara tvungen att lita på mun-till-mun-metoden för att få nyheter från världen utanför.

Men också de där magiska inslagen Gabaldon förgyller det hela med. Claires upplevelser en mörk och regnig natt när hon tvingas övernatta i skogen. Och tidsresandet, förstås.

Det jag hoppades på innan jag började läsa den här boken var ju att Brianna och Roger också skulle kasta sig in i tidsresandet och ansluta sig till Claire och Jamie. Och, visst, det är så det blir! Johoo! Ganska tidigt i boken hittar Brianna och Roger (var för sig, vilket leder till diverse missförstånd och elände) en liten tidningsnotis som berättar när och hur Claire och Jamie kommer att dö. De måste varnas! Så Brianna och Roger tar sig tillbaka i tiden och över till kolonierna, de också. Inte utan problem, förstås (boken är ju trots allt på tusennåntingnånting sidor). Men vad jag inte hade vågat hoppas på var att Lord John skulle dyka upp igen - jag hade fått för mig att det skulle ske o så mycket senare i serien. Men här kom han, och jag blev jätteglad! Det blir så när man läst igenom ganska många böcker och novellas om denne trevlige överstelöjtnant himself, och jag gillade absolut de bitarna i den här boken allra mest där Lord John var med.

Trots alla sidor är jag definitivt inte färdig med eller trött på det här gänget, och ska ganska snart läsa vidare om dem i femte boken.

Titel: Drums of Autumn
Serie: Outlander, bok 4
Författare: Diana Gabaldon
Utg år: 1996
Förlag: Delacorte Press
Köp den till exempel här eller här