Flambards - och nej, det här är inget nostalgiskt inlägg

Inte förstår jag hur det gick till, men serien Flambards gick mig helt förbi när jag var i bästa Flambards-åldern. Tonårs-Carolina plöjde hästbok efter hästbok, och dessutom bok efter romantisk bok som utspelade sig i engelsk lantlig miljö (ja, ni vet: herresäten och tjänstefolk och ombyte till vackra kläder till middagen eight o'clock). Men Flambards? Med hästar, rävjakt, kärlek och livet på det engelska landet för ungefär hundra år sedan? Ungefär allt det jag kunde tänka mig? Nope. Missat helt.

Men nu så. Min Kulturkollo-kollega Lotta skrev ett inlägg där jag förstod att Flambards givetvis är något som måste ingå i min läserfarenhet. Och när jag dessutom hittade böckerna i magasinet på biblioteket där jag jobbade var det väl inte så mycket mer att fundera över.

Flambards är första boken där trettonåriga Christina kommer till godset Flambards. Hon är föräldralös, och har flyttat runt hos olika släktingar de senaste åren. Nu vill hennes morbror onkel Russell att hon ska bo på Flambards tillsammans med sina kusiner Mark och Will. Inte gör han det eftersom han är så godhjärtad och omtänksam, inte. Nej - denne onkel Russell är en sällsynt otrevlig karl som bitter sitter och ruvar inne i ett rum på herrgården och dränker sina sorger i portvin. Hans liv går ut på jakt och hästar - men hans ben är förlamade sedan en jaktolycka några år tidigare, så nu lever han genom sönernas jagande. Eller ena sonen. Mark jagar - Will vill  inte jaga, vilket är nog anledning till att han behöver piskas upp och skällas ut ganska ofta. Nå - anledningen till att onkel Russell vill ha dit Christina är att hon kommer att ärva en väldig massa pengar när hon fyller tjugoett, och de pengarna behöver Russell till att få Flambards på fötter igen. Han tänker att Christina ska ta och gifta sig med sin kusin Mark vad det lider.

Första boken alltså fylld av rävjagande, hästar och en tjurig fader. Andra boken är helt annorlunda - i Flickan från Flambards befinner vi oss inte ens längre på Flambards. En enda gång i hela boken förekommer det en ridtur, och då på hyrda hästar. Nej - den här boken handlar om flygning, och om de första flygplanen på 1910-talet. Originaltiteln på boken, The Edge of the Cloud, är mycket bättre. Jag är inte ett dyft intresserad av flygplan och flygande, och trodde inte att jag skulle gilla den här boken något vidare. Men det gjorde jag! Faktum är att det är den boken jag gillar bäst av de tre! Flera gånger flummade jag iväg med googlande efter bilder på de första flygplansmodellerna och fakta om flyg före och under första världskriget, och oj vad jag älskar när böcker får mig att söka efter ny kunskap.

Det är Will Russell som är flygpionjär. Han var intresserad av flygplan redan när Chistina kom till Flambards i första boken, och nu har han (och Christina) flytt från Flambards för att kunna jobba med flygning och byggande av flygplan. Det är verkligen inte lätt, särskilt som hans ena ben inte fungerar som det ska. Men han ger sig inte, och så småningom får han leva sin dröm. Christina får också flyga, fast hon är helst skräckslagen. Hon är rädd hela tiden, för själva flygningen och för att Will hela tiden utsätter sig för livsfara. Men livet är hon inte rädd för - hon tar anställning på hotell och försörjer sig själv. Gillar verkligen, verkligen den här!

Och så tredje boken då, Sommar på Flambards, där miljön åter är det förfallna Flambards. Nu kommer Christina tillbaka dit men nu kommer hon ensam. Alla är borta och hon har ingen familj kvar. Flambards får bli hennes "familj", och hon ger sig den på att hon ska få det på fötter igen och bli ett lönsamt lantbruk. Borta är det lyxiga jaktlivet från första boken och kvar är allt det hårda arbetet på ett stort lantbruk. Skördandet, oron över vädret, problemet att få tag på arbetskraft under världskriget när arbetskraften skjuts ihjäl i Flanderns skyttegravar, kampen mot gamla fördomar hos både tjänstefolk och godsägare.

Det finns en fjärde bok om Flambards också, Flambards Divided (vet inte om den översattes till svenska och vad den då hette) som K.M. Peyton skrev mycket senare än de andra tre. Den har jag inte läst, och jag blir inte sugen på att göra det heller när jag läser recensionerna om den på Amazon. Tydligen ändrar Peyton helt stil till det sämre, och gör om karaktärerna till något mycket mer stereotypt och trist. Till exempel ska Christina ha blivit helt mjäkig och helt tappat sin självständighet och sitt driv. Någon som har läst?

Och så finns förstås Flambards som tv-serie. Den kanske jag också ska se. Vore kul att få se ansikten på Christina, Will, Mark, Sandy och onkel Russell!

Det går fortfarande att köpa Flambards men då på engelska. Vill du läsa den på svenska tycker jag du ska trampa in på ditt bibliotek och be dem hjälpa dig!