Nordins Varelserna - hela serien

Ja, och så blev det sommarlov och jag kunde äntligen lägga rabarber på hela Varelserna-serien och läsa den i ett svep. (och ännu en serie avklarad i min Fortsättningarnas sommar-utmaning, yej!) Så passande när vi dessutom har haft skräckvecka hela veckan på Kulturkollo. (kolla in här om du törs...)

Först fick jag givetvis stifta bekantskap med första boken i serien igen. Det hade ju gått en tid sen sist och i  mitt huvud fanns ungefär "Gotland" och "zombier" kvar. Men så här tyckte jag första gången jag läste den.

Nu läste jag vidare om hur Emma och Sebbe flydde från Kappelshamn där båten som anlände inte alls var någon räddning utan snarare rena dödsskeppet. Om Elias bok kändes hopplös så är den här ännu värre. Emma måste fly från varelserna, eller döingarna som de börjar kalla dem nu, men också från de levande som ju egentligen borde vara dem som hon kunde lita på. Men nejdå - här vevas med yxor och lämnas att dö i skogen och än värre saker. Tur att Emma och Sebbe trots allt hittar en Maud som sitter vid ett köksbord, löser korsord och bjuder på nybakade bullar mitt i allt blod och all död. Rejält otäckt är det, men otäckast är nog när det är två små barn som också har blivit zombies med tomma ögon och livsfarliga klor. Vedervärdigt.

I Fristaden kommer Emma och Sebbe till Visby, som militären håller med hjälp av vakter, kulsprutor och taggtråd uppe på ringmuren. Vem som helst slipper minsann inte in innanför murarna, och när de som väljs ut väl kommer in råder den värsta råa militärandan man kan tänka sig. I den här boken är det inte zombierna som är otäckast - det är människorna. Det är så grått och hopplöst och fyllt med skjutvapen och omänsklighet att jag blir helt förtvivlad. Dessutom i en miljö jag egentligen känner igen mig så väldigt väl i - Östercentrum, Österport och Hästgatans backe är för mig strosande och mys. Inte blod och död och skrällande högtalare. Och att se bilder på en ringmur med taggtråd och vakttorn skär i hela mig.

Avslutande delen är nog den som är minst läskig, trots allt. Zombierna trampar fortfarande omkring och är hungriga, men de gör det mer i bakgrunden nu. Som en oundviklig del av det gotländska landskapet, liksom. I stället får vi mer renodlad action, mänsklig grymhet och makthunger. Och människor som har ihjäl varandra i stället för att slåss mot zombies. Känns rätt hopplöst, det hela.

Sammantaget är det här en förskräckligt hemsk och blodig serie. Det är spännande, det är otäckt och det är bladvändande. Frågan är egentligen bara vilket som är det läskigaste i den - zombierna eller  människorna? Lockande och läsvärt - men med alla möjliga varningar för att inte läsa om man är känslig.

Titel: Elias bok, Emmas bok, Fristaden, Uppror
Serie: Varelserna
Författare: Magnus Nordin
Illustrationer: Lars Gabel
Utg år: 2013, 2014, 2014, 2015
Förlag: Berghs förlag