Orlando

Den här boken har jag haft igång lääääänge. Ibland känns det som om jag började läsa den omkring 1873 eller så (och i så fall börjar jag närma mig Orlandos egen aktningsvärda ålder) men sanningen är nog mer att den har stått som badrumsbok (vadå? har inte ni böcker i kategorin badrums/toaläsning? har inte ALLA det???) sedan i mars eller nåt hos mig.

Lite då och lite då - det är ungefär så jag behövde läsa Orlando. För nej, man läser den inte om man vill ha en rafflande bok där handlingen är det viktiga. Man läser den eftersom Virginia Woolfs språk är Virginia Woolfs språk. Det krumbuktar och glänser. Och i just Orlando leker hon inte med tankar och medvetandeström - nej, här leker hon med bilder och miljöer från sisådär trehundra års europeisk (mest engelsk) historia.

Orlando är främst ett myllrande myller. Det är allt du kan tänka dig. Det är bilder från ett engelskt gods, med dinnertime eight o'clock, hundar som ligger och fiser framför den öppna spisen och tjänstefolk som springer i korridorerna. Det är hisnande utsikter i det turkiska landskapet - och också träffsäkra nidbilder av diplomatliv i Istanbul. Det är bilder från en smällkall vinter i London på 1600-talet när Themsen frös som mest andas Hieronymus Bosch och det är betraktelser över 1800-talets viktorianska tänkande över äktenskap. Och så har vi den klassiske poeten som går runt och känner svårmod och vill fånga naturens underverk på vers på papper men inte lyckas och drabbas av spleen. Det är bilder från en enorm tidsrymd - Orlando blir medelålders samtidigt som hen blir långt över 300 år gammal. En omöjlig ekvation som liksom bara är utan att den förklaras.

Och det är många funderingar över skillnader mellan kvinnor och män och deras levnadsvillkor. Detta eftersom Orlando när boken börjar är en ung pojke, som sedan blir en ung man (med snygga vader) för att sedan lägga sig och sova några dagar och vid uppvaknandet upptäcka att han har blivit en hon. Hej och hå, liksom.

Jag vet inte vad man ska kategorisera den här boken som. Den får nog snarast kallas för en Orlando-bok, och unik i sitt slag. (och så är den då en perfekt badrumsbok)

(och ja, jag är medveten om att Orlando liksom ska vara en bild av Vita Sackville West och att saker som händer Orlando ibland kan tänkas ha en motsvarighet i Vitas liv, vilket i åtminstone min bok förklaras i en omfattande notapparat kopplad till aktuella passager i boken - men sånt där orkar jag inte med och är inte intresserad av Vitas liv och leverne, bara Virginias språk och berättande)

Titel: Orlando
Författare: Virginia Woolf
Originaltitel: Orlando
Översättning: Margareta Ekström
Utg år: 1982 (den här utgåvan)
Förlag: P.A. Norstedt & Söners Förlag