Sörja för de sina

Så var det dags för mig att gå in i Majs bubbla av småtvätt, degsättande, oro över att inte räcka till och ständiga sömnbrist. Egentligen har jag inte så mycket mer att säga om Sörja för de sina än vad jag hade om Att föda ett barn - jag blir fortfarande lika irriterad på Majs ständiga oro och tvångsmässiga putsande och fejande samtidigt som jag känner igen mig själv i minsta detalj. Att alltid oroa sig. Att alltid känna att jag måste visa att jag duger, samtidigt som jag blir arg på just det, att jag inte ska behöva visa att jag duger. Jag känner igen mig i Majs oro att inte vara en tillräckligt bra mamma för sina barn. (men hallå! du finns! du är där! du älskar dem och gör vad du kan! det räcker!!) Och jag fullständigt jublar när Maj är med på en bokcirkel där det pretentiöst ska sönderdissekeras en roman. Nej, ingen av mina bokcirklar befinner sig på den pretto-nivån, men jag har läst litteraturvetenskap på universitet och träffat mängder av just sådana där människor som Maj känner sig underlägsen bredvid. Så träffsäkert!

Överhuvudtaget är Sandbergs språk så otroligt bra och säkert. Minsta stämning fångar hon in, alla tankar som rör sig i huvuden, sommarkänslor och hur jobbigt det är att komma inomhus efter att varit ute med två barn på vintern (av med alla snöiga kläder samtidigt som svetten rinner på en själv). Det är så mycket som är bra med det här!

Men ändå höll jag inte på att ta mig igenom den här boken. Problemet var att jag valde att lyssna på den som ljudbok. Det är absolut inget fel på Andrea Irvings uppläsning - men för mig funkade det här inte i uppläst form helt enkelt. Sandberg skriver fortfarande i en lång flytande ström av ord (även om det nu förekommer fler kapitelskiften och nya stycken), och tydligen är det så att jag måste ta in det medelst läsning av text på papper. Ordmassor direkt in i öronen funkade absolut inte. Efter ungefär en tredjedel av boken fick jag byta från ljudbok till pappersbok - orden nästan kvävde mig. Har svårt att förstå riktigt varför, men tror det har att göra med att jag måste läsa sådan här text snabbare än jag normalt läser, och att en ljudboks malande uppläsningstakt kvävde mig med det ältande Maj håller på med. (är jag en bra mor? duger jag? dricker han? varför är jag för smal? vad ska vi ha till lunch? ska jag aldrig få sova?) Plus att jag började störa mig på alla meningar som inleddes med ett "Ja." Man tänker inte på det vid läsandet av pappersboken, men när någon läser upp det högt, och alltid vilar i detta "ja" - då blir det för mycket.

Banne mig om jag vet om jag mäktar med Liv till varje pris.

Titel: Sörja för de sina
Serie: Romanen om Maj #2
Författare: Kristina Sandberg
Ljudbok - uppläsning: Andrea Irving
Utg år: 2012
Förlag: Norstedts
Köp den till exempel här eller här