Böckerna om Maya och havsfolket

Böckerna om Maya och havsfolket av Anette Skåhlberg

1. Vattenspår
2. Månkraft
3. Blodsband
4. Havsrikets hemlighet
5. En sjöjungfrus tårar
6. Fälthandboken - En fauna över Havsrikets alla invånare

Detta är korta, tunna och lättlästa fantasyböcker som vänder sig till barn ungefär på mellanstadiet. Det behövs verkligen sådana böcker, för det är många barn som lockas av fantasy men som inte riktigt klarar av de tjocka fantasy-böckerna med komplicerad handling och många personer att hålla reda på. Men jag är lite kluven till de här böckerna - tycker både om dem och egentligen inte om dem samtidigt. Det blir ett splittrat inlägg.

Först sagt så kunde jag inte låta bli att läsa hela serien (utom sista boken som mer är en "fakta"-bok) och det borde betyda att jag tycker om handlingen.

Maya, en tolvårig tjej, får nya grannar som redan från början bär sig mystiskt åt. De öppnar inte dörren när Maya och hennes familj knackar på för att hälsa de nya grannarna välkomna, fast Maya ser att det rör sig inne i huset. Den nya familjen verkar ha en rejäl inflyttningsfest och lämnar sen hundratals fiskskelett efter sig längs med stranden där husen ligger. Ganska snart upptäcker Maya att de inte alls är vanliga människor, utan sjöjungfrur. Hon blir vän med Yaz, sjöjungfrukillen som är lika gammal som hon själv. Eller inte bara vän - hon blir ihop med honom. Eller vad man ska säga. Ju längre in i serien man kommer desto mer sammanflätat blir Mayas liv med sjöjungfrurnas liv och med det havsrike som hon mer och mer får upptäcka.
Men fast jag har läst alla böckerna så har jag svårt att redogöra för handlingen mer än så. För ofta handlar det om att jag som läsare får veta mer och mer om havsriket och dess varelser, vilka lagar och förhållanden som råder under vattnet, traditioner i havsriket, egenskaper hos sjöjungfrurna - miljö och förutsättningar mer än gestaltning och handling som drar mig in. Det är intressant och fascinerande, men berör mig aldrig. Även om det ändå blir spännande ganska ofta med alla nya faror som Maya och Yaz utsätts för i parti och minut.

Och lika splittrad känner jag mig vad gäller lättlästheten. Det är en lättläst text, ja. Det är mycket korta meningar och egentligen inga svåra ord. Men världen och varelserna det handlar om blir bara mer och mer komplex och det är mängder av namn och företeelser att hålla reda på, så även om själva texten är lätt så tycker jag inte att böckerna är särskilt lätta ändå.

Men jag vill få lite reaktioner från barnen som lånar dem först innan jag riktigt vet vad jag ska tycka. Min egen dotter snodde böckerna där hemma och läste dem raskt under ett par timmars tid. Hon älskade dem - men hon är absolut inte lässvag utan brukar tvärtom läsa rätt komplicerade böcker (hon är snart tolv). Kanske att böckerna ändå passar sådana som min dotter bäst? Lättlästa snabblästa böcker om sjöjungfrur, med lite kärlek och spännande varelser i havets rike? Inget fel i det - men man ska veta det och inte tro att det är nybörjarläsning bara för att det står "lättläst" på framsidan.