Ja, just det ja, tänkte jag när jag började läsa Safirblå, (som är en direkt fortsättning på Rubinröd som jag läste i höstas), just ja - detta handlar ju om tidsresor. Och så kände jag att hu, så jobbigt det skulle bli att sätta sig in i det igen. Jag blir alltid så totalt förvirrad av tidsresande i böcker - och här är tidsresandet så centralt. Det var i prologen jag tänkte så. Sen satte boken igång och den börjar med en kyss och en efterhängsen gargoyle, och så kom jag ihåg varför jag tyckte om Rubinröd så mycket när jag läste den. Det var ju inte storyn som var spännande. Nej, det var ju för att den var så himla rolig!!
Det börjar alltså med en kyss, ja. Det är Gwendolyn, Gwen, som kysser Gideon i en biktstol i en kyrka, och det enda hon kan tänka på är ungefär ååå...mmmm...mer...! Eller som det står att hon har fått "något som liknade ett våldsamt tanketekniskt sammanbrott". Såna tanketekniska sammanbrott får hon flera gånger i den här boken. Ungefär varje gång som hon och Gideon kysser varandra. För kärleksinslaget i de här böckerna som i Rubinröd bara kunde anas sätter nu igång ordentligt. Men det är givetvis inte så enkelt som att Gwen och Gideon blir tokkära i varandra och sida upp och sida ner kärleksfullt står och stirrar varandra in i ögonen. Nej, givetvis blir det komplikationer och fnurror på tråden.
Och så börjar det som sagt med en efterhängsen gargoyle, också. Den finns i kyrkan där Gwen och Gideon står och kysser varandra, och den skäller på dem för att de står och kysser varandra i en kyrka. Men det är bara Gwen som kan se och höra den här gargoylen eftersom hon har den egenskapen att hon kan se andar och spöken. (fast Xemerius, som gargoylen heter, är faktiskt en demon och det är han mycket noga med att påpeka) Xemerius blir så överlycklig över att Gwen kan se och höra honom att han följer med henne, vare sig hon vill eller inte, och gör det boken igenom. Och han är så vansinnigt rolig att läsa om. En mycket modern demon är det, vill jag lova, som kommer med fräna och ironiska kommentarer om allt och alla, eller som gärna för att retas sjunger passande låtsnuttar (som Friends will be Friends av Queen i början när Gwen försöker bli av med honom). Han är ju förstås rätt bra att ha, eftersom han kan smyglyssna på hemliga samtal och sen rapportera till Gwen. Jag älskar att läsa om Xemerius, och påminns om en annan smart och respektlös demon som heter Bartimeus, och som minsann har fått en hel trilogi böcker som handlar om bara honom. Det skulle nog Xemerius också vilja ha.
Men jag får väl säga något om handlingen också, och inte bara jubla över gargoyler och kärlek och humor. Det är spännande läsning, och det kretsar kring tidsresandet som Gwen och Gideon kan göra. Det hemliga sällskapet "Väktarna", som liksom tar hand om Gwens och Gideons tidsresande, försöker jaga fatt på några som heter Lucy och Paul som också är tidsresenärer, och är lite äldre släktingar till Gwen och Gideon. Lucy och Paul har brutit mot alla tidsreseregler och gömmer sig någonstans i historien, och Väktarna vill ha tag på dem. Samtidigt anar man en större hemlighet, nämligen att Väktarnas Big Boss (som för övrigt levde på 1700-talet men som fortfarande är den som bestämmer) kanske inte har helt rent mjöl i påsen. Och frågan är om Lucy och Paul har kommit på något skumt, och om det kanske är de som ska hjälpas i stället för att jagas.
Precis som i förra boken så slutar den här med en rejäl cliff-hanger (eller helt enkelt "gaaah!! Den kan väl inte sluta nu? Här??"). Sista boken i trilogin, Smaragdgrön, kommer inte förrän till hösten 2013 och det blir svårt att vänta.
Ett litet gnäll - varför ändrades bokframsidorna i den här serien? Jag älskade framsidan på Rubinröd! Och jag ville att Safirblå och Smaragdgrön skulle vara i samma stil! De nya ramsidorna är rätt fina de också, visst, men inte alls lika fina som de ursprungliga med siluettbilderna och det sirliga snirklet. Och dessutom har hela trilogin bytt namn från "Tidlös kärlek" till "Ädelstenstrilogin". Det är väl OK, men varför ändra framsidorna??
För vem? 11 - 19 år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar