Det är en fröjd att ha högläsning ur böckerna om Doktor Proktor. Det är roligt, oväntade knäppa lösningar, spännande och så är det skrivet med ett alldeles kolossalt fantastiskt språk. Nesbø leker fram orden och meningar på sitt alldeles speciella sätt. Han låter regndroppar eller solstrålar, eller till och med (i första boken) en schnitzel-doft, föra handlingen framåt eller göra miljöbeskrivningarna, han roar sig med de olika språkens säregenheter (i den här boken engelskan), han hittar på nya ord. Det finns inga tråkiga partier i böckerna, och som sagt så är det så vansinnigt roligt att läsa.
Jag har läst alla fyra böckerna för mina egna barn. Nu när vi läste den här senaste så är de ganska mycket äldre (12 och 14) än när vi läste och fnissade åt den första boken i serien, Doktor Proktors pruttpulver, och de skrattar fortfarande. Men nu skrattar de åt andra saker i boken, de där totala galenskaperna som jag nu inte längre behöver sitta och förklara för dem. Det går alldeles utmärkt att läsa böckerna högt även för mindre barn - alla åldrar hittar sina stycken att jubla över. Men ska barnen läsa själv så behöver de nog ha hunnit bli åtminstone tio år eller så, för det är ganska mycket text och tjocka böcker.
Den här boken börjar med att en regndroppe faller mitt i Oslo. Vi får följa regndroppen på dess väg ner i stadens kloaker (och återknyta bekantskapen med anakondan som bor där och som man får läsa om i Doktor Proktors pruttpulver). Sakta kommer ett borrande ljud, inte olikt en tandläkarborr, närmare, och det visar sig att vi blir vittne till ett inbrott i Norges nationalbanks guldreserv. Tre män borrar sig in där och blir rätt besvikna när det visar sig att Norges guldreserv består av en enda guldtacka. Men de bär med sig den, och strax får vi läsa om när chefen för nationalbanken måste berätta för kungen om att guldreserven har blivit stulen.
Kungen ligger i sängen och kollar på sportnyheterna och blir irriterad över avbrottet. Det är makalösa tillkännagivanden på sportnyheterna, nämligen. Maximus Rublov, världens kanske rikaste man, som äger både Finland och Nya Zeeland, massor av fabriker, tjugofyra politiker, Chelchesterstadion, fyra taxitillstånd och en stulen cykel med tjugofyra växlar (bland annat) - denne Rublov ska nu köpa världens bästa fotbollsspelare Ibranaldovez till sitt fotbollslag inför cupfinalen mot Rotten Ham. Men kungen får slita sig från Rublovs fotbollsspelarköp, eftersom det är lite kris med guldreserven. Om en vecka är det nämligen dags för Världsbanken att göra sin årliga inspektion av Norges guldreserv, och om guldet saknas så utbryter förmodligen panik i landet. Det kanske blir finanskris och Norge kanske blir lika fattigt som Öst-Österrike (där många inte ens har råd med en bil åt frun eller en fjällstuga. Och många måste jobba minst åtta timmar om dagen bara för att ha råd att åka till Thailand på semester).
Kris, alltså. Så kungens hemligaste poliser, Secret Garden, som är så hemliga att man nästan inte får läsa om dem (många fniss i det här kapitlet...), letar upp de personer som är bäst lämpade att återföra Norges guldreserv till nationalbanken igen. Nämligen....Bulle, Lise och doktor Proktor. Och äventyret kan börja.
För vem? Högläsning! från 7 år ungefär. Egen läsning från cirka 10 år.
Ett P.S - jag gillar Jo Nesbøs sätt att skriva så mycket att jag nu äntligen har fått tummarna loss och ska börja lyssna på hans deckare för vuxna. Fladdermusmannen ligger nu laddad i Iphonen. Jag har tänkt i många år att jag ska läsa om Harry Hole, och nu äntligen ska det bli av. Tack, Doktor Proktor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar