torsdag 18 april 2013

Toro! Toro!

Toro! Toro! av Michael Morpurgo

Det här är en bra och spännande äventyrsberättelse, som ofta av Morpurgo. Den senaste boken jag läste av honom handlade om första världskriget (Warhorse, läs här vad jag skrev om den)Här har vi hoppat fram till spanska inbördeskriget. Boken är klassificerad som Hcf vilket innebär att den är tänkt för barn på lågstadiet ungefär - men jag skulle lika gärna och nästan hellre sätta den i händerna på lite större barn som vill läsa något som är "en spännande men inte så tjock bok". (den är på drygt 100 sidor)

En liten pojke har råkat krossa en glasruta med en inte så välriktad fotbollsspark och sitter ledsen på sitt rum för att mamman har skällt på honom. Då kommer hans farfar insmygande för att trösta, och pojken frågar honom om "det allra värsta han någonsin gjorde" när han var barn. Och farfar vet direkt vilket som var det allra värsta. Det är den berättelsen vi får höra, och förflyttas tillbaka till Spanien på 1930-talet.

Antonitos föräldrar livnär sig bland annat på att föda upp tjurar till tjurfäktningsarenorna. Antonito är med när en liten tjurkalv föds som måste flaskmatas eftersom ko-mamman dör efter födelsen. Och på bästa Emil och Griseknoen-maner så blir Antonito och Paco bästa vänner. Paco växer upp - och ja, här får jag förstås nostalgiska tjuren-Ferdinand-vibbar: han blir större, och större, och större...en dag var han jättestor men gillade fortfarande att sitta under sin korkek...etc etc. Här finns till och med korkeksskogar, men Paco sitter inte och luktar på några blommor. I stället brukar han slåss mot de största tjurarna och vinna. Han är en stor och tuff tjur - ändå kommer han när Antonito kallar på honom och ska klias. Det Antonito inte vet är vad som ska hända med Paco på tjurfäktningsarenorna. Han tror att tjurfäktning mer är som någon slags dans med matador och tjur och en röd cape, och att det är kul för tjuren att få vara med.

Så därför blir det förstås ordentligt sorgligt och jobbigt att läsa när Antonito anses som stor nog att följa med på en tjurfäktning för att se hur det går till (han kan väl vara sex år eller så?) Morpurgo har läst på och återger tjurfäktningens alla turer och vidriga detaljer. Och Antonito bestämmer sig för att hans Paco aldrig, aldrig ska behöva komma till någon tjurfäktningsarena.

Den här pojke-tjur-berättelsen kopplas nu ihop med att det spanska inbördeskriget bryter ut. Pojken ser det ur sin barn-synvinkel och begriper inte ett dyft av vad det handlar om eller varför det ska krigas. Men indragen i kriget blir han.

Jag vill alltså sätta den här boken i händerna på lite äldre barn än den kanske är tänkt för. Dels för att de äldre barnen gärna frågar efter spännande men inte så tjocka böcker som jag skrev ovan, men dels också för att det här med tjurfäktningen och kriget faktiskt kan vara rätt otäcka att läsa om. Då är ju högläsning bra, så att man kan prata om det som händer i boken.

För vem? 9 - 14, eller som högläsning

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar