Julia Donaldson har skrivit många underbara bilderböcker, ofta på rim. Till exempel Gruffalon som jag har läst för mina barn så många gånger att jag fortfarande kan den utantill. För ett par år sedan skrev hon en lite tjockare kapitelbok, Jätten Julina och människobarnen som jag dock blev rätt besviken på (bland annat därför att det fanns så många ord på "jättiska" med som gjorde texten ganska svårläst). Så när nu Pollys djurpensionat såg ut att vara något mitt i mellan kapitelbok och bilderbok så var jag beredd på allt möjligt - toppenbok eller jätten-julina-bok?
Men den är bra! Textmängden är snäppet över börja läsa-böcker och såna böcker behövs det många av. Ofta är det ett alltför stort steg mellan börja läsa-böckerna och kapitelböckerna och tunna, lättlästa kapitelböcker finns det inte så många av faktiskt. Här är en, som är rolig dessutom, och har fina svartvita bilder.
Polly ska ha djurpensionat hemma hos sig i sommar. Hon har satt upp en skylt på grinden om att hon kan ta hand om folks djur medan de åker på semester, och hittills har hon bokat in två marsvin, en beostare och så grannarnas guldfiskar. Men nu ringer hennes kompis och undrar om hon vill ta hand om hans orm också, och då tycker mamma att gränsen är nådd. Ormar vill hon inte ha in i huset. Polly har dock en lysande övertalningsförmåga, och efter tag låter mamma henne ta emot den där ormen trots allt. Men sen vill hon att Polly tar ner skylten från grinden, för nu kan det vara nog med djur.
Marsvinen är helt OK. De sitter mest i sin bur och tuggar på gräs och piper lite då och då. Ormen ligger bara stilla i sin glasbur. Guldfiskarna simmar lugnt i sin damm och gör inget väsen av sig alls. Men det gör däremot beostaren. Den kan härma alla ljud: telefonen, en motorcykel, marsvinens pipande. Plus att den om och om igen sjunger om någon Jeannie med brunt hår (I dream of Jeannie with the light brown hair). Det kan ju vara kul - men inte efter hundra gånger eller så. Och så när fågeln är som jobbigast - då rymmer ormen. Så det där med djurpensionat känns inte som världens mest genomtänkta idé, trots allt.
En invändning har jag - och det är den där med Jeannie med det bruna håret. Varför låta den sångtiteln (och en annan sångtitel senare i boken) stå med oöversatt? Det känns ju helt onödigt i en bok som vänder sig till så små barn att de inte ens börjat läsa engelska i skolan. Sången kunde väl helt sonika ha översats till "Jenny med det bruna håret" eller nåt - det hade ju inte spelat någon roll för storyn men väl för barnen som ska lära sig att läsa en lite tjockare bok själva.
För vem? 7 - 10 år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar