Romeo och Kråkan - Bilstölden

Romeo och Kråkan - Bilstölden av Gry Kappel Jensen

Av Gry Kappel Jensen har jag bara läst bilderböcker tidigare så jag var rätt nyfiken på hur hon nu skulle lyckas med att skriva kapitelböcker för lite större barn. I det stora hela tycker jag rätt mycket om den här boken. Den är rolig, men jag har några invändningar.

Romeo går i klass 5B och han hatar sitt namn. Alla andra verkar också tycka att Romeo är ett konstigt namn och tycker att det är ytterligare en anledning till att reta honom. Så det gör de. Romeo har det jobbigt i skolan och håller sig helst för sig själv. Vi får läsa om en ganska typisk dag där läraren Jakob som vanligt säger åt eleverna i klassen att arbeta i grupper, går ut från klassrummet varpå kaos uppstår. Någon ritar en elak bild av Romeo på svarta tavlan och när läraren kommer tillbaka så skäller han inte på den/de som gjort det för dem vill han vara kompis med. Istället suckar han, drar fingrarna genom sitt hår och kastar med lockarna (han är rätt snygg, tydligen) och undrar med ett snett leende om "de aldrig blir klokare" varpå Romeo blir tillsagd att sudda ut det som är ritat på tavlan. När han invänder att det ju inte var han utan Silas och Kristian som ritade så får han en utskällning av läraren eftersom "ingen ju gillar en tjallare". Jakob är verkligen ingen trevlig typ. Vi får läsa mycket om honom i boken, och han får faktiskt det som han förtjänar så småningom. Men dit är det långt och ännu så länge går en dyster Romeo ut från skolan för att hitta sin cykel med punkterat däck. När han kämpar med cykelpumpen träffar han Kråkan.

Kråkan är lite som Romeos förträngda personlighet (om man ska bli djup) - den gör allt det Romeo aldrig skulle få för sig att göra och den ger de svaren Romeo aldrig skulle våga ge till vuxna omkring honom. Men Kråkan är högst verklig trots allt och nu hoppar den fram till Romeo och tycker att han ska rycka upp sig och inte vara en sån lipsill. Romeo kommer snabbt över sin förvåning över att en kråka kan tala och börjar ganska direkt att tycka illa om Kråkan. För han är verkligen inte trevlig: för det första luktar han gamla sopor och mögelost, för det andra bär han sig rätt illa åt (stjäl mat och bajsar överallt) och för det tredje svär han så det fullkomligt osar. I varje mening. Och vi får läsa varenda svordom och oförskämdhet. Det är rätt kul men säkert kan en hel del förståndiga vuxna i det läsande barnets närhet tycka att det här är skandalöst och förfärligt. (när jag började som bibliotekarie så trodde jag inte att sånt här var så farligt men efter ett antal diskussioner med upprörda föräldrar så har jag fattat att alla inte tycker som jag...).

Nå - den här oborstade och otrevliga kråkan bestämmer sig för att följa med Romeo för att "hjälpa honom" fast Romeo inte alls vill. Redan första kvällen slutar det med att Romeo i vredesmod kastar ut Kråkan från fönstret ("du slår ihjäl mig om du kastar ut mig från andra våningen, mördare!" "Du är en fågel, du kan flyga. Adjö") Och Kråkan försätter Romeo i massor av pinsamma situationer eftersom den kräver att få följa med honom gömd i hans ryggsäck och därifrån kommer med osande sanningar och påståenden som ju förstås alla i omgivningen tror att det är Romeo som säger. Kråkan kallar till och med läraren Jakob för "ett äckel" men då får minsann Romeo gå iväg till rektorn för att få en utskällning. Och det är sedan de verkliga problemen börjar. Läraren Jakobs bil blir stulen och det är Romeo som anklagats för att ha stulit den, eftersom man tror att det var han som var inne i lärarrummet och stal Jakobs bilnycklar då när han satt utanför rektorexpeditionen och väntade.

Tokroligt och galet och många svordomar. Fast det är inte mot svordomarna jag har några invändningar utan mer mot texten. Det är ganska mycket och tät text för att vara i en bok för mellanstadiebarn. Och ibland kan jag tycka att den blir för finurlig för sitt eget bästa, och att roligheterna är riktade över huvudet på den 10-11-åring som läser och mer kan förstås av en vuxen. Hänger barnen med på det här? Tycker de bara att det är kråkans svavelosande språk som gör boken rolig eller uppskattar de det faktum att en 35-åring fortfarande bor hemma och hunsas av sin mamma, eller hur vansinnigt alternativa och kreativa Ann-Louise familj är? Jag gillar det, skrattar och förstår vad ett försäkringsbedrägeri är - men är målgruppen med på noterna?

Och så har vi då en Vän Av Ordning-invändning. Återigen är det något jag inte personligen störs av men kan tänka mig att många vuxna i det läsande barnets omgivning kan bli upprörda över (och återigen: jag har haft förvånansvärt många diskussioner med upprörda föräldrar...): Kråkan och Romeos morfar har en riktig fyllefest första gången de träffas. Morfar blir så upprörd över att träffa en fågel som kan prata så att Kråkan tycker att bästa strategin för att få honom att komma över detta är att ge honom en snaps. Och en till. Och så tar han några själv för att göra morfar sällskap. Och så dricker de mer och mer tills de till slut sitter och sluddrar och sjunger ihop innan Romeo och Ann-Louise bäddar ner morfar och bär hem Kråkan. Visst, någon enstaka "lille en" för att få morfar att slappna av, men här blir det väl mycket för att vara i en barnbok??

Jag får en väldigt dansk känsla när jag läser den här - visst, den är översatt från danska och utspelar sig i en liten dansk stad. Men Romeos hem-miljö och skol-miljö är väl ungefär som vår svenska - det är mer andra detaljer som det att man självklart köper wienerbröd tillsammans med frukostbullarna på lördagsförmiddagen, att Kråkan vill ge morfar Gammel-Dansk som återställare dagen efter den där spritfesten, och så språket som på ganska många ställen blivit dåligt översatt med bibehållen dansk ordföljd och inskjutna danska småord som vi egentligen inte använder på samma sätt i svenskan ("nå" i början på meningar och "så" lite här och där). Visst visar jag  mina fördomar nu, men det känns på något sätt mer OK med kråkans Förfärliga Språk när jag tänker mig det på danska... ("Äh, piss på det!")

Men trots mina invändningar så tyckte jag alltså om att läsa boken, och hade en hel del roligt på vägen. Och barnen kommer att älska Kråkan.

För vem? 9 - 13 år + högläsning för samma ålder (där uppläsaren inte får backa för att läsa svordomar...)